Någon där ute ger tydligen mitt ex referat om vad jag skriver om här och på ett nätforum. För själv läser hon ju inte det jag skriver. Eller?
Ni som läser det jag skriver och för det vidare, kan ju veta att det foruleras om till elakheter, anklagelser och argument mot mig som förälder och människa.
Kontentan blir alltid densamma: att det bästa vore att barnen och jag aldrig sågs.
Jag har redan berättat ett exempel; hur hon hotade med vårdnadstvist efter att jag diskuterat möjligheten att flytta ihop med en kompis. Ni förstår inte vilken terror hon utsätter mig för och det är så klart inte lätt att veta.
Ofta tänker jag inte på det, eftersom det är så normaliserat, så vardagligt.
Och vilka hennes spioner är får jag inte veta. Det är liksom en del av terrorn, att jag aldrig ska veta vilka som i hemlighet förtalar mig.
Om det skulle vara så att någon känner sig träffad och tycker att jag förtjänar bättre och inte är helt oduglig som människa och förälder, så vet ni var jag finns.
Tyvärr måste man nog vara med eller mot. Man kan inte både sympatisera med mig och den som försöker göra mitt liv till ett helvete. Man kan inte vara både fågel och fisk, som Victor Jara sjöng.
2 kommentarer:
Efter att ha haft ett ex som lång tid efter vår separation förföljde mig på olika vis har jag full förståelse för din situation. Vi fick inga barn tillsammans, så det gjorde min situation lättare än din. Ville bara skriva ett par rader och säga att jag förstår hur tufft det kan vara! Hoppas att det med tiden blir lättare även för dig!
Ja, det blir med all sannolikhet bättre. Frågan är bara hur mycket jag och ungarna ska behöva lida innan det blir så.
Skicka en kommentar