Står och steker hamburgare till ungarna.
Ja, jag vet, det borde vara veg idag.
Men så blev det inte, right..?
Äldstebror är mäkta störig och skrålar Wackojackosånger i sitt rum.
Själv var jag ju så brådmogen, brukar jag hävda.
Som alla gånger jag gick på det där stället nere vid Järntorget som nu har stängt för gott och som omsjungs i den där progglåten.
Visst värmde fyllan.
En gång hann jag inte in förrän jag visades ut.
En annan gång somnade jag på toaletten.
Andra gånger hände andra saker som jag nog inte minns så väl.
Men jag var alltid full eller fullast och på sista vagnen hem till Smyckegatan eller om det var promenaden upp till det muggiga rummet i miljonprogramsdelen av Masthugget slog ångesten till när alkoholens ljuvliga dimma lämnade min veka kropp. Jag har glad att min nästäldste fortfarande är barnslig och lite störig.
Hellre det än förståndig på mitt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar