27 februari 2008

Som jag lär.

Så jag lever inte som jag lär, säger du?
Det var ju jävligt intressant att höra från någon som velar runt i självömkansträsket, utan minsta lilla antydan till självkritik.
Jag är inte den du trodde, kanske.
Kanske nöjer jag mig inte med att sitta och längta och minnas.
Kanske sätter jag spelaren på random och låter Cash, Editors, Presley och Lundell flöda fritt i högtalarna. Måhända laddar jag ner en italiensk film och ser den från början till slut. Du vet inte vad jag håller på med.
Jag skulle vilja ta ledigt från uppdraget som allas bästa killkompis på nätet.
Vill ha the real thing.
Så lär jag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är farligt att fastna i nätets kompisgegga om det inte är folk man redan känner.....enligt mig.

Unknown sa...

Hej har du sett att du har stafettpinnen i bloggstafetten?
http://pysan.wordpress.com/2008/02/19/min-tur-att-fa-stafettpinnen-i-naven/
Vore jättesnällt om du hör av dig så jag vet om du tänker göra ett inlägg eller om du vill att jag ska låta pinnen gå till näste bloggare på listan.
med vänlig hälsning
Rosemari
bloggtidningen.se