04 januari 2008

Snö i hela Sverige.

Åh, klockan sex på morgonen är det det en isande vind från havet, som gör att jag fryser om öronen trots min fina GAIS-mössa. Jag tänker att när det är snö i Malmö, så är det snö i hela Sverige och det känns tryggt och bra på något vis.
Nära havet vill jag bo, även om havet bara är Öresund. Inte så bara det, en stjärnklar natt när man står och ser vindkraftverk, kyrktorn och skorstenar på andra sidan vattnet. Men vägen till jobbet går åt andra hållet, längre inåt landet.
Hemvägen ska jag ta förbi det där objektet igen, för att kolla cykelsträckan och se om det går att få ihop logistiken.
Gör det det står väl inget ivägen?
Jag är tungsint och rastlös till karaktären och jag tänker rätt ofta att mitt jobb kanske inte ger mig tillräcklig intellektuell stimulans. Men det är ju inte för min egen skull jag lär ungar tecken, svenska ord och uthållighet, utan för deras. Jag är inte anställd för att förverkliga mig, utan dem.

Nu rasslar det i dörren, en unge med förälder är på väg in. Gårdagskvällens ilska är bortblåst och var nog mest anspänning som släppte. Oroa er inte.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Logistikproblemet kommer ju att kvarstå oavsett, fast ev. då åt andra hållet. Hellre detta än andra säger jag ;)

Anders sa...

Du säger det. Logistiken löser vi. Förresten tror jag att jag vet var vi kunde bo. men, nej, där finns inget ledigt just nu.