Ska inte skriva ett skit om att det är vinter på morgonen, höst på förmiddagen och den där andra årstiden när man travar hem vid tvåtiden. Travar, därför att cykeljäveln saknade luft i ett däck när jag uppsökte den så tidigt som sex i morse. Det blev att ställa sig vid Skånetrafikens stolpe och bläddra i metro istället.
På jobbet kan jag konstatera hur skönt det kan vara att inte vara huvudperson i en konflikt. Jag har ju annars en historia av att alltid hamna i konflikternas centrum. Ibland tror jag att det är mitt öde, fast jag inte tror på ödet.
Nu var jag snarast med och löste konflikten.
Mitt humör växlar också, sju resor värre än vädret, och jag sover för lite.
I natt oroade jag mig med att läsa gamla msn-loggar, men fick såklart inga nya svar på någonting. Annat än en bekräftelse på att jag borde vara coolare och mer distanserad. Inte bli sådär förälskad, engagerad och kämpande.
Men jag är nu en notorisk bergochdalbaneåkare och så förblir det.
En brinnande jävul som inte vet att vara rädd om sig.
2 kommentarer:
Jag har under mycket vånda och stort besvär bestämt mig för att i ett svep radera alla historiker och inte spara några nya. Hårt men nog bra.
Förmodligen. Jag vill istället lära mig att leva med minnena, fast fan vet om det inte är för smärtsamt.
Skicka en kommentar