Åh, det är så fint när det regnat och ljus och neonskyltar speglas i asfalten. När det är sånt där väder som i Dostojevskijs böcker och folk går i regnkläder eller nedhukade. Som nu när sonen och jag gick hem.
Kärleken till stan tar sig olika uttryck.
När moderate viceordföranden säger att jag inte har en realistisk syn på trafiken i Malmö, så förstår jag honom inte. Skulle det vara mer realistiskt att låta utsläppen flöda och och att upplåta ännu mer plats åt bilarna?
Jag är ganska säker på att jag har rätt i trafikfrågorna. Vi har koll på varenda punkt som vi tar upp och det är såklart inte bara min förtjänst. Att sossarna kan vara tröga att vända kan jag ändå förstå. Det är en lång resa att inse att det man byggt upp under många år innehåller systemfel av monumental storlek.
Ändå känner jag att dom försöker.
Idag nådde dom tyvärr inte ända fram.
Tog ungarna ner till Västra hamnens stenar och hala bryggor idag.
Det är ett meck med med vagnar och kort att ta sig dit.
Djuphavsbadet var tomt och det blåste på Sundspromenaden.
Vi åt äpple och såg ut över havet som var alldeles grått.
Det var en vacker syn.
Och min halsduk var grönsvart och fladdrade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar