Lonely days are over.

Gick hem i lätt regn. ringer nordea och saldot på kontot är precis det jag gissat minus en hundring. Skulle tro att eftermiddagens ångest beror på ett stort kaffeintag under dagen, men det är kanske önsketänkande och i vilket fall som helst är det lönlöst att leta. Jag måste leva med den jag är och där ingår ångest, så länge jag orkar känna, kämpa och tvivla. Jag är inne i en anmärkningsvärt social period för att vara jag och det gör mig glad att dom faktiskt finns där, folk man kan möta hux flux på stan och fika med,det där kravlösa opretentiösa som jag saknat så. Kanske hänger det ihop med att jag uppskattar mittt eget sällskap och hemmet mer än nånsinn. Politiken tar tid med seminarier, förhandlingar och resor. Jobbet rullar på. Och det finns té i mängder och goa ungar. Kan det vara så att jag mår bättre utan en kärleksrelation?