Min nyfunna vän konstaterar att jag är så intresserad av politik. Jodå, livet är politik, politiken är livet. Det smög sig in och tog tidigt en självklar plats i min kropp bredvid allt annat, gott som ont.
Att inte göra något är att ta ställning för allt som gäller nu, för kd-idioter i Alingsås, som vill förbjuda sexuella bilder på konsthallen, för forsatt rovdrift på människor, andra djur och på råvaror. Motstånd är nödvändigt, jag vill kunna se mina barn i ögonen. Att bara leva lugnt och trevligt är förkastligt.
Johan Ehrenbergs snack igår handlade om klimatet. Em och jag gick över den ranka träbron och tog plats i den gröna bryggnaden, som typiskt nog heter Orkanen och så fick jag till sist se en av mina levande legender i verkligheten.
Lika tvärsäker som alltid, lika engagerad.
Mycket var samma, samma som förra fredagens klimatseminarium.
Det är i städerna vi kan leva ekologiskt rätt (klimatsmart), hur sjukt det än kan låta. På landsbygden ska man leva om man kan leva av jorden och skogen. För att göra det ska närodling premieras.
Något Ehrenberg bara touchade och seminariet förra vecka glämde bort är andra vinster med klimatbra politik; färre utsläpp av annan skit, ex vis no2.som direkt skadar små luftvägar på väg till skolan, men också ytor som frigörs i stan, män som måste maka på sig i maktordningen och mindre utsugning av jordens fattigaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar