01 januari 2008

Bitterkuken här.

Idag låg snön vit utanför fönstret när jag masade mig upp vid tiotiden.
Efter promenaden läste jag färdigt boken.
Jämställt ansvar i en tvåsam heterorelation tycks vara stört omöjligt.
Som man ska jag bete mig som en boer i apartheids Sydafrika.
Men överordningen har sitt pris.
Jag FÅR inte tagga ner, lämna försörjarrollen och avsäga mig privilegierna.
På en grön kongress för länge sen gick sju unga vackra GU-tjejer upp på rad efter varandra i talarstolen och berättade att inget patriarkat fanns och att snacket om kvinnofällor var aningen överdrivet.
Ungefär vid samma tid skickade jag in min andra ansökan om föräldrapenning till försäkringskassan. Den första hade jag fått i retur, eftersom FK utgick från att jag ville överlåta mina dagar och inte vara ledig.
Maria Sveland vet hur skiten funkar.
När barnen kommer, kommer ojämställdheten med urgent delivery, om den nu något annat funnits där nånsinn. Många säger pk-orden, men inte ens dom lever upp till och det får jag lida för. Jag har ingen jävla lust att vara första klassens patriark, men andra klassens förälder. Jag vill inte ha cred för att jag tar ut några månaders föräldraledighet och kan grilla norsk fjordlax. Det ska bara förväntas av mig, utan åthävor. Det är inte okej att kvinnor går ner i arbetstid för att männen tjänar mest, ni kommer ändå att få mindre tid för era egna era intressen.
Jag orkar snart inte få folk att fatta att det måste tll lagar, regler, kvoter och sänkt arbetstid om nåt ska hända. Jag spyr snart på unga kvinnor som säger att just vi ska ha det så annorlunda och att det ska ske av sig själv. Det kommer inte att hända. Maria Svelands Sara och hennes man gick hos terapeuter för att få det att funka, men det gjorde det inte.
Jag tog ut halva föräldraledigheter, men nog fan kom mammmorna närmre barnen.
Inget förändras av sig själv och det är till och med svårt när man anstränger sig.
På Ringsjön fanns tillstymmelse till is, men hemma i stan var det bara regn och mörkt. Jag gick till exet och drack té och spelade datorspel. Hemma hos dom, liksom.
Jo, det privata ÄR politiskt. More than ever.

3 kommentarer:

hondjuret sa...

Anders: Du som är både man, hyfsat vettig, och feminist, kan inte du gå in och förklara lite begrepp här please: http://blogg.passagen.se/livelev/20080101#f%C3%B6rslaget_till_v%C3%A4nster_program_patriarkatet

AnnaX sa...

Japp, nog tusan är det privata politiskt alltid.
Så barnen kom närmare mammorna i alla fall? Vad tror du det beror på?
Själv tror jag man måste tokgranska alla sina vanor och mönster i detalj, vem har mest egen tid i praktiken, vem tar mest vab, borstar flest tänder, avbryter sin egen aktivitet för att serva barn, osv osv... Det tar aldrig slut, även om föräldraledigheten är en bra och nödvändig början.
Men att bryta gamla mönster är att simma mot starka strömmar. Då behövs nog både millimeterrättvisa hemma och kvotering på jobbet, hur trist det än verkar.

Anders sa...

h: ska göra.

annax: Jag har v arit mer fångad i strukturerna än jag hade önskat.