Hon skulle bli förvånad om hon läste att jag faktiskt inte längre minns alla datum och att det inte längre känns nödvändigt att älta allt som hände under hennes och min tid tillsammans. Jag minns hennes underbara leende och vackra ögon och jag får fortfarande eller nu igen något slags andnöd när jag tänker på helgen då hon låg influensasjuk och jag pysslade om henne och stökade till i köket när jag skulle göra middag. Och Robbie sjöng Advertising space och jag minns till och med doften. Redan i mars sa hon till mig att jag drack alldeles för mycket och det var ändå inget mot hur jag kom att dricka ett år senare. Jag var ofta full när vi msnade och talade i telefon, men jag dolde det väl. Jag kunde tricket. Hon kändes lätt och lekfull då i början och jag unnar henne lugn och lycka och lovar att aldrig mer göra henne orolig.
Vi menade aldrig något illa, men vi gjorde ont ändå.
Det blir lätt så.
1 kommentar:
Jävla romantiker....fan vad du kan skriva vemodigt och vackert!
Skicka en kommentar