31 mars 2007

ÄNNU sjukare...

Här kommer straffet för att jag varit högmodig och sagt att jag aldrig blir sjuk.
Det blir värre igen.
Eller så är jag allergisk mot mitt ex.
Kan vara det med.
Hennes nye man är dock en mycket intressant person.
Nu vill jag bara gå och lägga mig.
Skulle vilja bli lite ompysslad.
Fat chance att det händer.

Mina mörka sidor och andras.

Känner att jag kanske förivrat mig några gånger här på bloggen, vad gäller att avslöja mina mörka sidor. Jag, bekräftelsejunkien, vill ju gärna vara populär och lite av en drömdejt eller ängel. Och framstå som världens bästa pedagog, farsa och vän. och allt som drabbar mig ska helst vara dumma ex fel, eller sura chefers eller slumpen.
Och när jag nu jämför mig med andra bloggare, så utfaller jämförelsen till min nackdel.
Alla andra verkar så goda. Är det bara jag som varit jävligt svartsjuk, fejkat identitet på nätet, rytit åt mina barn nån gång för mycket och varit asocial, tröttsam och tjatig?
Eller mörkar ni också?

Apropå nätbluffare, förresten.

Kan avslöja att en känd svensk politiker, som idag är en mycket varm förespråkare för möjligheten att avlyssna medborgarna och läsa deras e-post, inte bara ertappats berusad i ett sammanhang som både innebar fara och var olämpligt ur andra synvinklar, utan dessutom gjorde sig ökänd genom att mucka igång debatter på andra partiers BBS-er under falskt namn, när det begav sig.

Vem?

Ni skulle bli förvånade, så mycket kan jag säga.

En nätblufffares bekännelser

Läser i en annan blogg om osäkerhet vid nätkontakter.
Om hur lätt det är att bli bluffad och hur misstänksam det gör en.

Jodå, så är det allt.

Jag vet, för jag har varit på bägge sidor av strecket.
Vid ett tillfälle skapade jag en identitet och hörde i all min nojighet och sorg av mig till min dåvarande för att kolla om hon var mig trogen eller om hon skulle falla för en annan man. Bedrövligt gjort, så jävla fel och något jag ångrar av hela mitt hjärta.
Och inte föll hon för det.
Hon var mig trogen.

Efter min senaste brytning, blev jag efter ungefär fem minuter på en raggsajt anropad av någon som av en ren tillfällighet bodde alldeles bredvid min arbetsplats och hade samma yrke som jag.
Det var lite för bra för att vara ett sammanträffande, särkilt som det ingenstans i min presentation stod något om yrke eller arbetsplats.

Man kan alltså frisera sanningen eller råbluffa, men det är inte bara det.
Ord kan vara så platta om dom inte åtföljs av blickar och och leenden. Även om man är en skrivartalang, eller kanske i synnerhet då, så saknas det ett par dimensioner när man bara skriver till varandra.
Så min analys blir densamma.
IRL regerar ännu.

Tränarcomeback & extrapris på fleecetröjor.

Varken Kenneth eller Goran kom, så jag hoppade in och tog 5-6-åringarnas träning idag. Bollkontroll, skott, passningar, 2-2 och till sist match.
Jättekul, men inte så smart.
Jag var helt utschasad när jag lämnade hallen, som förresten är en fd spårvagnsverkstad.
Gick en liten sväng i solskenet.
På intersport var det extrapris på fleecetröjor.
Älskar att mingla på stan i solskenet, men kroppen ropade: hem, hem, så så fick det bli.
Alldeles utmattad.
Som belöning för jag en Budapestbakelse och en kopp kaffe.
Ikväll ska jag vara det ex jag vill vara och uppföra mig ordentligt på kalas.
Ska nog gå bra.
Huvudet bankar.
Alvedon, tack!
Men först, bakelse och kaffe.

Gäller ju inte dig, C!

Men det vet du ju.
Detta är politisk kritik, inte kritik mot någon speciell person.

Varför är borgarna så tråkiga?

Skulle ju över och demonstrera för Christiania idag. Nu blir det inte av; halsen bråkar som fan och jag har ingen ork. Men det är en viktig grej. Den borgeliga regeringen i DK vill "normalisera" Christiania, vilket innebär att många självbyggda hus ska rivas, och nya svindyra bostadsrätter ska byggas, bland annat. Egentligen borde det vara sossarna som skulle vara emot CA och borgare som skulle vara för. På CA har man skapat en värld där alla är välkomna, där man själv formar sitt hus och sitt liv, precis som liberaler säger att man ska göra. Några har blivit rika på sin idé, som tex Christiania bikes. Men borgarna är så tråkiga, så konventionella och allt ska vara så normalt. Man ska ha fula kostymer och lyssna på tråkig jazz eller klassisk musik.
Kärnan i den borgeliga ideologin är, om jag fattat rätt, att individer ska ta för sig och få lov att bli rika, eftersom det ger arbetstillfällen och tillväxt som gynnar alla.
Skatterna ska därför vara låga.
Så långt hajar jag, även om jag har mina invändningar.

Och jag skriver inget om borgarna och miljön, för det skulle bli för låååångt.

Men varför ramas det in med så mycket konvention, snäva normer och tråk?
Flaggviftande och fula kläder..och den löjliga monarkin.
Finansministerns hästsvans är ett ljus i mörkret (inte snyggt, men i alla fall nåt eget).
Varför ser ingen i regeringen ut som Tomas DiLeva?
Varför finns inte mångfalden som man prisar?
Varför skapar inte m och fp ett svenskt Christiania, där folk får bygga sina egna hus, i alla bemärkelser?
Varför är borgarna så tråkiga?

30 mars 2007

Tränar på att vara själv.

För det är jag usel på.
Känner mig lätt övergiven av världen istället för att coola ner mig och ta ett glas vin och vara som en människa.
Bor man ensam nästan halva sin tid är det ju bra att inte hela tiden längta efter sällskap.
To say the least.
Kan ju hända att man hamnar i fel sällskap också, bara för att slippa vara ensam.
Min vän C som är en mästare på att sitta i bästa läsfotöljen med en god dryck och en bra bok får coacha mig i ämnet. Egentligen gillar jag ju både goda drycker, böcker och fotöljer, så det borde väl inte vara ett problem då. Men det är det. Så det så. I morgon kväll ska jag masa mig över till exet på kalas hos exet. kanske överaskar jag lillebror med att gå och kolla på hans träning också. Danmark, vi får se. Det är angeläget och säkert kul, men det känns låååångt till Köpenhamn (ja, eller hur, en 20 min med tåget). Vi får se. Nu har vännen C piggat upp mig en smula. Inte så pissigt att vara själv och sjuk längre.

Ni som sviker min tillit.

Ni som sviker min tillit, tänk er för.
Min tillit är som ett korthus och just nu tror jag att jag inte litar på någon.
Alla kan försvinna, allt kan försvinna.
Alla kan göra mig illa, de flesta gör mig illa.
Enkla saker triggar igång mig.
När vi skulle gå till dagis idag så hittade minstebror ett diadem till en barbiedocka och uttryckte sin uppriktiga förvåning.
Och, nej, han har inga barbiedockor.
Sen fortsatte han att prata med mellanbror om att Scarface minsann fanns som gubbar också. Jag vet varifrån diademet härstammar.
Två små tjejer som kom in och helt naturligt krävde och fick platser i mitt hjärta för nästan precis ett år sedan. Dom ingick i paketet närmast bokstavligt, eftersom deras egen pappa just då inte förmådde ta hand om dom som han borde.
Mitt hjärta stod vidöppet och det gör det ännu, skulle jag tro.
Jag har aldrig varit vidare bra på att hålla ett lagom avstånd eller ha kul för stunden.
En varm junidag svek jag mina egna små genom att låta dom bevittna min förälskelse.
Jag borde låtit bli, borde fattat att det inte kunde bestå.
Borde skonat allvarliga, tänkande, analyserande mellanbror från det.
Men jag var så övertygad om att jag kommit rätt, så lycklig, så hoppfull.
Det är ett tag sen nu.
Det hopp jag har nu ryms på min lillfingernagel.
Orkar inte, vågar inte släppa taget och in nån helt och fullt.

Synd om mig.

Mina helgplaner går åt pipan. Idag skulle jag åkt på utflykt med jobbet, sen på kvällen en av mina aällsynta utekvällar. I morgon skulle jag till Kbh och demonstrera, sen kalas och på söndagen vankades mp-möte. Detta missar jag, precis som jag missade TN-sammanträdet i onsdags och fick ta ännu en jävla karensdag. Fan också. Så, färdiggnällt.

29 mars 2007

Italiensk glass, ingen jävla girlie!

Deltog i en nätdiskussion idag som handlade om man kunde ta sig tid att diskutera en liten sak som GB:s nya flickglass, när människor svälter eller dör i svåra sjukdomar.
Ska man inte prioritera det viktigaste och sätta in all kraft där?
Hm, tänker jag. Ska jag i så fall sitta på en uteservering med mina pojkar och smaska dyr italiensk glass, när jag kunde köpt piggelin och skänkt resten av pengarna till behövande?
Eller skänkt allt till behövande med en gång!
Men efersom jag både i mitt jobb och utanför är ganska engagerad i de stora frågorna äter jag glassen med ro. Jag behöver inte göra allt själv. Om allt skulle vara upp till mig, så kan det lika gärna falla. Och eftersom glassen girlie är ett utskott på samma träd som göder talibaner, tvingar män att strypa sitt känsloliv (utom när det är fotboll på TV) och skapar löneskillnader som till och med verkar öka, så engagerar jag mig lite i det också.
Hur tråkig andra än ser mig.
Men jag är också en del i systemet.
Jag köper pojkleksaker till sönerna och till grodans tjejer köpte jag några gånger tidningar om prinsessor och sådär.
Jag står inte utanför systemet.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, är en slogan som står sig bra.

Den italienska glassen är förresten supergod och Drottningtorget är ett roligt torg lite vid sidan av. Målet att stimulera folklivet som vi i TN sätter som en av våra viktigaste uppgifter gillar jag verkligen. Folk mår bra av att träffas, se varandra och kanske spana.
Åtskilliga på Drottningtorget är människor som i yngre övercoola skribenters bloggar skulle kallas mongon, puckon, idioter och skällas för fula och felklädda.
My kind of people.
Långt från Stureplan och Avenyn.

Lite blodsocker, kanske?

Några blodapelsiner senare är det mestabättre.
Ska ringa och säga att jag kommer i morgon.
Sticka och hämta barnen.
Idag äter vi ute eller nåt. Glass, kebab och solsken.
Jippie.
Den stora fördelen med att vara ensamstående är att man får bestämma själv.
Små saker och stora.

Ingen fred i sikte.

Relationen mellan mig och exet blir snarare sämre och sämre, ju mer vårsolen lyser. Nu vill hon varken komma överens med mig muntligt eller få hjälp med ett skrivet avtal som vi båda kan känna oss någorlunda tillfreds med. Det gnager en del får jag säga. Och jag drar inte henne till tingsrätten heller, med mindre än att jag tror mig ha en hyfsad chans att vinnna. Och vinna är ju inte grejen i grunden, utan att komma överens. Ge och ta, ni vet.

åh, idag är jag rastlös och känner mig ensam.
Går och dammar och plockar i lägenheten, men det är ett sisyfosarbete.
Ska hämta småpojkarna klockan fyra och förhoppningsvis gå till jobbet i morgon.
Den glädje jag kände igår över att legalt få vara sjuk är som bortblåst, men det kan vara blodsockret.
Känner att göteborgsvarvet är i fara, eftersom jag inte sprungit som jag borde.
Har svårt att förlika mig vid förluster och den där gamla beprövade känslan av att inte duga för någon och till något smyger sig på.
Vill ha fred med mig själv också.
.

Ny räknare.

Min nya räknare tar upp unika besök.
Jag vet inte riktigt vad det är, men jag tror att varje besökare bara räknas en gång per dag och att de som kommer viaandra bloggar inte räknas alls. Eller så.

28 mars 2007

Människosyn

Somligas människosyn upphör aldrig att förundra mig.
Inte arg, bara sorgsen.
Empatistörd är bara förnamnet.
Och att typ 27 pers hyllar vederbörande gör mig ännu ledsnare.

Redigt sjuk (Abba, blodapelsiner och en bra bok)

Jag får lov att ligga kvar i sängen idag, jag är nämligen redigt sjuk.
Inget psyktjafs utan snor, huvudvärk och hosta.
Då kan jag ligga där och tänka att, for sure, solen skiner, men jag ska läsa och skratta åt Jonas Hassan Khemeri och lyssna på hela Abba-samlingen - samtliga nio cd - från början till slut.
Äta goda blodapelsiner och dricka kaffe.
Jag får lov, detta är på riktigt..

Agnetas charmiga skolengelska är lika oemotståndlig som Kadirs arabisk-franskt inspirerade svenska i boken. Jag skrattar så ögonen tåras.

Och ikväll: fotboll. En sån här dag då jag ska äta kebabpizza till middag och kanske ett glas rödtjut. Trivs för en gångs skull i mitt eget sällskap, fast när telefonen ringer och det är en kär vän, så är det inte alldeles fel det heller.

Bok: "Montecori" - Jonas Hassan Khemeri

27 mars 2007

Om våp och sexpuckon.

"Du ska vara mot andra som du vill att andra skall vara mot dig", typ. Om någon skickar ett oförskämt meddelande till dig tycker i alla fall du att man ska svara med en uppriktig fråga om vad som avses. Tyvärr, jag tror inte på avsnoppningar och förolämpningar. Inget blir bättre av det. Detta generellt. När det gäller relationen man-kvinna, så får vi på ett högre plan förstå att baksidan av att kvinnor accepterar och rent av bejakar en ordning som innebär att mannen uppvaktar och kvinnan väntar på brev/mail/telefonsamtal. Ibland får man inte den sortans inviter som man önskar. Lösningen på det är att själv ta för sig från början. Ta själv dom kontakter du vill ha. Men man ska alltid försöka vara den man vill vara och jobba efter dom regler man vill att andra ska följa.
Om kvinnor vägrar vara våp så lär sexpuckona försvinna som trollen när solen går upp.

26 mars 2007

Rullar genom stan.

Åh, jag rullar genom stan i den ljuvliga vårvärmen och kommer jobbet precis i tid till kvällsmötet. Mina inlines är inte särskilt bra, men dom funkar. Fast jag får skavsår på höger fot. Har inte åkt särskilt mycket med dom, självklart var dom ett impulsköp, allt jag gör som är riktigt viktigt sker på impuls. Ja, köp av inlines är kanske inte så viktigt. Minns när jag köpte dom, till och med datumet. Det varden 11 april, det året. Jag var glad och kär och det var vår som nu. Jag kände mig lite sprallig när jag mötte min älskade på en parkering där vi brukade ses, sprallig och glad. Men hon var tyst och svårfångad.
Nu vet jag att man ska vänta ut tysta människor, men jag fattade inte ett skit och försökte närma mig för att få reda på vad som hänt och vad jag kunde göra.
På kvällen innan vi somnade tänkte jag att det bara var hjärnspöken och sen somnade jag gott.
På morgonen bad hon mig åka hem.
Jag var så sårbar och skör, hela mitt hjärta gick i bitar och golvet rämnade under mig.
Vår plan, vår långhelg, vår första hela vecka tillsammans blev till grus.

Nu rullar jag genom stan, ensamstående, singel och undrar om jag lärt mig något och i så fall vad. Ska jag sluta med att släppa människor inpå mig, ska jag fokusera på träning och på politiska uppdrag, bra böcker och mina ungar?
Kan jag lära mig att hålla distans och inte tänka så höga tankar och säga så stora ord?

Kärlek gör så jävla ont, som Nazareth sjöng den där gången.

25 mars 2007

Hon tog sig in i mitt liv en januaridag.
Snön låg vit och vacker på marken, men mitt inre var ett svart kaos utan dess like.
Hade precis med nöd och näppe överlevt en tripp in i fjärran, ett äventyr som inte går att ångra, men som ändå skadat mig svårt, svårt.
Helt plötsligt fanns hon bara där med sitt leende och charm.
Så långt borta i geografin, men nära, nära mitt hjärta redan från första stund.
För henne var jag avklädd och genomskinlig.
Inga förklädnader hjälpte eller skyddade mig.
Men jag måste leva med etiken i mit hjärta, som Stefan Einhorn skriver i sin bok om att vara snäll. Hålla den raka linjen i regn och storm, såväl som i vackert väder.
Varken hon eller jag mäktade med sanningen till fullo, skulle det visa sig.
Som om inte geografin vore illa nog gick vi likt Erik den fjortonde som dårar omgivna av dåliga rådgivare. Jag hör från olika håll att kärlek och hat ligger tätt intill varandra och att det ena så lätt blir till det andra. Det kan stämma för några, men för mig finns inget hat, inget behov av syndabockar. Det jag gjort får jag stå för, aldrig glömma, men lära mig av.
Och en dag ska jag älska igen.
"Ty störst av allt är kärleken!"


Musik: "Knowing me, knowing you" - Abba

Sorgligt.

Nån Sofia får space i aftonbladet för att marknadsföra en bok med elaka svar till killar på nätet. Tydligen blir hon överhopad av inviter och insulter så fort hon visar sig på nätet.
Åh, förbannade cyniska jag som bara tror att hon
1) vill göra sig intressant,
2) vill tjäna ett par spänn,
3) inte fattar att konsekvensen av att när kvinnor i sann antifeministisk anda inte tar för sig själva, utan väntar på att uppvaktas blir att grottmännen faktiskt beter sig som grottmän.
Man kan inte bara ställa upp på könsmaktsordningen när det passar ens ego, utan det är ett paket som hänger ihop som ler och långhalm.
Sen kan man ju blocka också.

Tankar om tid.

Nej, man ska inte dra tillbaks klockan, utan skjuta fram den en timme. Det vet jag nu. Sonen kom alltså minst en timme försent till sin tidningsförsäljning. Och igår såg han en av dem som attackerade honom härom dan. Tiden lindrar, tiden får oss att glömma. Men det är bra om man kommer ihåg att sommartid ska klockan framåt.

Är det verkligen fred vi vill ha?

Min vän berättar för mig om vad win-winsituationer egentligen bör vara och det är inte millimeterrättvisa i alla fall. Själv skyr jag ordet rättvisa efter en massa år i politiken. Filosofins största problem "vad är rättvisa?" kan verkligen användas till vad som helst. Skulle vilja sluta fred med alla gamla ex, särskilt dom två som bär samma namn. jag kan förvisso leva utan att ha dom som vänner, men att ha en pågående konflikt tar energi, energi som jag inte alltid har så gott om. Och jag tror att dessa kvinnor och jag som vet så mycket om varandra skulle kunna ha ett ömsesidigt utbyte av en rättvis fred och eventuell vänskap.
På samma sätt är det på jobbet. Den högre chefen har skapat en slags vapenstillestånd mellan mig och lägre chefen. Det funkar, fast det är ändå jobbigt att akta rygg och inte dra åt samma håll. Frågan är vad jag ska göra för att få lugn och frid. En sak är säker, det är inte fred till varje pris jag vill ha.

24 mars 2007

Demonstration!

Försvara Christiania...ungdomshus nu!

Avgår frå nCarl Madsens plads inne på Ca kl 14.00 nästa lördag.

Kom och gör oss sällskap!

Barnprojekt.

Jag har som sagt fyra barn. Med två olika morsor, dessutom. När dottern föddes var jag 23, tror jag. Inget av detta är något särskilt i mina egna ögon. Jag hade turen att få barn någorlunda tidigt, har haft turen att möta två kvinnor (so far..) som velat ha barn med mig. Men jag tror att jag kommit på vad som gör att det ändå höjs på ögonbrynen. Barn har för många blivit projekt som stöts, blöts, diskuteras, formuleras och planeras. Man ska ha gjort allt, bo rätt, välja förskola och barnvagn med omsorg och man får ångest och så hinner man nästan bli 40 innan planerna går i lås och man kan börja skaffa sina 2,1 barn.
Men vet ni vad?
Det blir inte bättre av det.
De flesta ungar mår bra även utan all detaljkontroll.
De flesta förhållanden går i vilket fall som helst åt pipan.
Jag föredrar romantik framför planering.
Och skulle lätt kunna övertalas att skaffa några ungar till.

23 mars 2007

Våffelkalas

Ett våffelkalas får avsluta en skitvecka.
Sönerna rumstrerar om och gör våfflor och det är mjöl överallt i köket; mjöl och tidningar som nödtorftigt täcker någon utspilld vätska av okänt ursprung.

Under eftermiddagen blev det bråk och stoj, men innan dess hann vi vårsola och leka på Caroli lekplats. Vckan har bara bjudit på svek och tristess, sonens incident och trötthet.
Men på jobbet har det varit okej, om vi bortser från den inkompetenta chefens handlingar och ickehandlingar.
Och jag har trott mig vara något jag inte är.
Hybris är granne med avgrunden.
Denna kvällen kräver sitt lugn, ett glas vin och ro.

22 mars 2007

Sonen attackerad

Så blev då sonen utsatt för ett rånförsök, han som så många andra.
Sonen kom undan med blotta förskräckelsen, men skärrad som fan naturligtvis.
Nu vill han ha en kompis med sig när han går till skolan och till affären vågar han inte alls gå. När min vrede lagt sig ser jag lite mer vad det uppdelade Malmö och utanförskapet skapat.
En stor grupp som tror att det enda sättet att få något som ger status och glädje är att ta det. Det kan inte försvaras, men måste förklaras. Dom som inte får jobb på grund av sitt efternamn, som inte kommer in på krogar och klubbar är dom som står på torget och tuffar sig.
Utanför, som hyresgäster i en bostadsrättsförening.
Och min glade, fine, goe son med sin positiva syn på livet och världen blir ett offer han med.

21 mars 2007

Snöblandat regn.

Sonen fyller nio och det är snöblandat regn i Malmö, trots vårdagjämningen.
Han ska få en ManU-halsduk och ett löfte om en egen dag i Tyskland.
Han var verkligen världens vackraste barn, när han föddes.
Pur lycka och den underbara doften av litet barn.
För mig är det också årsdagen av separationen från hans mor.
För två år sen slet jag mig äntligen loss och vågade lita på min egen känsla.
Jag kunde inte älska någon som bara ville ändra på mig, det kan man inte.
Jag har det bättre ensam, då.
Dagens tiotusenkronorsfråga är om jag alls kan leva i förhållanden.
Kär kan jag bli och det går lätt att hitta nån.
Men sen dumpar eller dumpas jag efter en tid.
Så ser det ut, sån är jag.
Rastlösheten regerar en kropp som bara längtar efter ro.

För övrigt har Persson rätt om både Bildt och Gudrun.
Fast jag gillar Gudrun ändå. tydligen dras jag till opålitliga människor.
Och feminister.
Som fan, du.

19 mars 2007

tråkig som fan

Sitter och väntar på att tvätten ska bli klar och känner mig tråkig och tjatig.
Trött är jag också, men det var mitt eget val att inte lägga mig förrän klockan ett.
Ser skämt om män, kvinnor, manligt och kvinnligt överallt och tycker inte för ett ögonblick att det är roligt. Jag ser ingen mening med att män skojar om att kvinnor är si och kvinnor replikerar med att män är så. Tråkig, som sagt. Orkar heller inte med "det var bättre förr"-snacket, som jag också hör överallt. Det var fan inte bättre förr. Ingenting var bättre. Allt är bättre nu, även om det kanske inte är bra nog. Har också more or less fått skulden för att en vän eller fd vän eller ex mår dåligt. Hon dumpade mig, hon uttryckte sin tacksamhet över att jag gått vidare". Ändå är det kontakt med mig som får henne att må dåligt.
Och jag suger åt mig, som vanligt.

18 mars 2007

Blåser & jeansjacka

Nä, vi blåste inte i havet. Men vi fick håret fönat utan att behöva plugga i kontakten, om man säger så. Åh, jag älskar när havet är vilt och man verkligen fattar att det finns krafter som är starkare än människan. Att naturen aldrig helt kan tämjas, utan är något vi måste leva md och behandla som en vän. Åh, långa spännande samtal om sånt om är viktigt, parat med sånt som bara är trevligt. En ny stad som jag fick lov att upptäcka och en betydelsefull person som finns i mitt liv och kommer att stanna där på det ena eller andra sättet. Men det var absolut fel helg att börja med jeansjacka. Allt kan ju inte stämma.

15 mars 2007

Är jag överlägsen?
Är jag patetisk?

För att börja med det sista först, så är jag hellre patetisk än känslokall, brukar jag säga. Men frågan är om den som kallade mig patetisk menade "överdrivet känslosam" eller någonting annat. Ska fundera å det.

Överlägsen vet jag att jag kan vara mot människor som står för rasism, homofobi, sexism eller är allmänt taskiga. Jag har också svårt för människor som har väldigt bestämda åsikter utan att alls vara pålästa i ämnet. Nu handlade det om att jag inte alls tyckte om våldsförhärligande nicknamnes på nätet eller smeknamn som förutsätter att man vet just det om den eller den filmen.

Usch jag vill varken vara patetisk eller överlägsen. Så lätt att bara slå bort allting, så lätt att ta allting till sig. Så svårt att hålla lagom distans.

14 mars 2007

Irriterar mig som fan.

Irriterar mig som fan på att jag missar bokstäver och versal vid ny mening och sånt där. Där får du, din jävel, säger den lille elake på min axel, som inte tycker att jag duger till. kanske är det ett lagom strax för en språknörd/fascist som jag. Antagligen ska jag bara tro att jag är något sådär lagom mycket. Annars är det uppåt idag. Det borde inte vara det med tanke på att jag är inkallad till nästhögste chefen i morgon biti. Men jag kan faktiskt inte ta det på allvar. kan inte tro att jag på nåt år degraderats från förskolans hjälte och ansikte utåt till sämst av dom sämsta. Så svartvitt kan det inte vara.

Satt och njöt ute i solen på min middagspaus tillsammans med kollegor. "Känns som en strand i ett varmt land, om det inte vore för trafiken", sa den bilpendlande kollegan. "Vems fel är det, då", tänkte jag, men så slog det mig att vi väl är medskyldiga lite till mans. Alla vi som inte gjort tillräckligt för att minska trafiken.

12 mars 2007

Post 667 - vår och gitarrdebut.

Förbi odjurets nummer och vidare.
Nu är det paybacktime i parken.
Nu får vi betalt för alla snålblåsiga regn och ruskdagar.
Nu avundas dom andra oss.
På onsdag börjar terminens session med utvecklingssamtal.
Lite överdrivet mycket som ska fyllas i, vägas, mätas och bedömas.
Inte helt tillfredsställande, som jag ser det och delvis betygsliknande.
En sjuka som florerar i förskolan är papperssjukan, alltså övertygelsen om att ju fler pappaer som fylls i, desto seriösare är verksamheten.

Men så kom dessutom gitarrdebuten. För första gången i år kunde vi använda oss av gitarr utomhus. Äntligen, det.
det är nästan så jag glömmer min spröda relation till ledningen och annat jox som härjar mig.

11 mars 2007

Helgens sista ord.

La på luren med en försäkran om att nu ska jag gå och lägga mig.
Så hamnade jag här.
Men texten från i förmiddags får inte vara den sista för denna helgen.
Mycket riktigt gjorde vårsolen nytta med mig och även med minstebror som dansade bredvid mig genom stan.
Vi hann med att lämna mellanbror hos en kompis, kebablunch, konsthallen, spirallekplatsen och glass. Och givetvis kurragömma under transportsträckorna, det hör liksom till.
Fastnade på Kungsgatans lekplats, som är samlingspunkten i vår barrio under varma dagar. Rörsjöbor, snygga, välutbildade bostadsrättsinnnehavare. Och så vi: vilse men välkomna.

Varför ägnar sig ex åt historieförfalskning och varför bryr jag mig om det?
Den får bli tiotusenkronorsfrågan ikväll.

I morgon är onekligen en annan dag. I veckan ska jag på förhör eller vad det är hos chefen ett snäpp upp. Vet ännu inte vilken synd jag begått, men det lär jag bli varse.

Femtusenkonorsfrågan är varför svek svider så jävligt och varför jag har ett sånt outsinligt behav av att få upprättelse.

Nu går jag till sängs med Kjell Westös senaste.
Enveckaslån, så jag får sno mig på.
Den här dan började inte så bra. Känner mig nere, usel, ensam och värdelös. Det finns några personer som verkligen kan komma åt mig; jag vet ärligt talat inte varför jag är så svag inför dessa vissa. Det är bara så. Och sen går det ut över ungarna, sorgligt men sant. Så får jag be dom om ursäkt också. Nä, här ska öppnas fönster och jag ska gå ut i solen.
Det är faktiskt vår, det är det.


The Ark! Malmö!

10 mars 2007

Fotbollsträning.

Snart är det dags att dra iväg till minstebrors fotbollsträning.
Har skrivit åtskilligt om varför jag tycker att lagidrotter är bra för alla och i synnerhet ungar.
I minstebrors fotbollsgrupp är alla killar.
Förutom en tillfällig boom för några år sedan, så rekrtyteras inga flickor till vår klubb.
Det behövs en kvinnlig fixstjärna som Zlatan, men det hjälper tyvärr inte.
Flickor kläs i rosa och sätts i dans eller gymnastik.
Tjerna ska vara söta och killarna tuffa.
Sen undrar ni varför mäns våld mot kvinnor fortsätter.
I en invandrarstad som Malmö är det mönstret tydligare än på andra håll, till och med.
Sorgligt är det och kalla det fan inte för att man väljer fritt.
Kvinnodagen kom och försvann med samma könssegregerade lekar som alltid.
På jobbet fick vi oxfilé.
Kvinnokampsdagen blev till någon slags oförarglig högtidsdag.
Och förskollärare har fortfarande sämre lön än sophämtare.

Musik: "Father of a son" - The Ark

08 mars 2007

Jag har blivit utamanad/tagen av hondjuret.
Regler:Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
Bloggare som blir "utmanade" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
För att göra en kort historia lång, dårå.

1. Mina öron ser rätt så olika ut. Ett är lik mammas och ett pappas. (Det ÄR sant).
2. Jag kan härma ett antal svenska dialekter ganska bra.
3. Innan jag flyttade från Göteborg hade jag aldrig varit i Feskekörka.
4. Jag var blond som barn.
5. Somnar ibland på bio, ofta på teatern och alltid på musikaler/operetter
6. Jag är den enda jag känner som inte läst da-vincikoden.

Skickar vidare till:

Zirie
Sofia
Em (om du orkar!)
grodan
Umeboshi
Helena
Sara

(hm, bara kvinnor...undrar om nån kommer att göra den.)

Datorsäkerhet.

Har nog varit lite korkat vad gäller datorsäkerhet. Mina lösenord har varit av den beskaffenheten att ett program kan knäcka dom på ingen tid alls. Man ska inte använda egennamn eller ord som finns i SAOL. Vidare kan någon ta sig in i min dator bara genomatt jag addar vederbörande på msn och skickar en bild eller nåt. Det är knäppt att man måste vara misstänksam, men så är det i alla fall. Att sno någons modem är inte bara möjligt, utan enkelt om man kan tricksen. Spooky, allt det där. Som hämtat ur en film. Nu täpper jag till alla hål i alla fall.

07 mars 2007

guldmedalj.

Bra kompis, jättesnäll vän, modig, hjälpsam, lyssnar, rolig, glad, påhittig, lekfull, hjälper jättemycket, bra kompis, tokig, clownig, kunnig. Bra på: skridskor, knyta, pyssla, gympa, rita, läsa, skriva.

Så står det på minstebrors guldmedalj, den som han fick av sina kompisar på dagis och på samma sätt står det positiva omdömen om de andra på deras medaljer.
Ungar är bra. Det du, Jan Björklund, här behövs inga jävla betyg!

Inifrån, utifrån.

Skrev innan att jag tror att jag har en möjlighet att påverka systemet inifrån. Så är det. Men systemet har också möjlighet att påverka mig. Att tillbringa ett par dagar i lyx på ett fint hotell i Köpenhamn, uppassad av tjänsteandar, ätandes dyr mat och få allt serverat påverkar min bild av världen. Och ju mer jag har det så, desto mer påverkas jag. Därför tog jag på mig min varma jacka, körde händerna djupt ner i fickan, snurrade GAIS-halsduken om mig och promenerade ut i småregnet. Köpenhamns gator larmade och skrek. Utslagna stod vid ingångarna till affärerna och halsade bajer. In på Jagtvej kom man inte, polisen hade gjort halva Nørrebro till en krigszon. Men vid avspärrningarna fanns ett hav av blommor, ljus och kort. Stans unga sörjer sitt numera rivna hus. Regnet piskade skönt i mitt ansikte och ångest och sorg värkte ut. Men bara efter en stund var jag tillbaks i hotellets värme. Tyvärr.

05 mars 2007

På andra sidan sundet och här.

På Gasolins "Live sådan" från 1976 tillägnas låten "Kap Farvel Til Ümanarssuaq" folket på Christiania för att "de måtte overleve", som Kim Larsen ropade ut till en jublande publik.
Ja, jävlar, det var över 30 år sedan.
En låt om kolonialism tillägnas dem som vill leva samhällsförändring, ekologi och gemenskap här och nu.
Närmast genialiskt, om du frågar mig.
Idag är Christiania lika hotat som då.
Folk med stålar ser en möjlighet att skapa fancy svindyra bostadsrätter i en central miljö.
Och Anders Fogh, Pia K och alla andra småskurna inskränkta halv- eller helrasister till danska makthavare kan strypa denna odanska cancersvulst i huvudstadens hjärta.
Och i morgon är det jag som drar till Köpenhamn.
Malmös tekniska nämnd ska sitta skyddade i ett trevligt hotell och prata om nästa års budget, inte långt från vare sig ungdomshuset eller Christiania, men ändå i en helt annan verklighet.
Jag är dum eller smart nog att tro att jag faktiskt ändå kan vara en del av en förändring i social och ekologisk riktning. Min metod är inte våld, för det är fel på alla vis.
Dessutom; det går inte att vinna mot polisen.
Jag tror inte att vare sig folket på Christiania eller i Ungdomshuset håller med, men ändå, för mig är det sidor av samma mynt.
Min kamp är deras och tvärtom.

Musik - "Kap Farvel Til Ümanarssuaq" - Gasolin (Live sådan 1976)

Mailbox

Min mailbox fylls dessa dagar av både det ena och andra. Somligt gör mig glad, annat gäspar jag åt. Men, du, jag vet vem du är och du skrämmer inte mig. Inte det minsta. Du vann den där kampen. Njut av det istället.

04 mars 2007

Utmanad

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?**tjugotalet och FA-cupen under den legendariska
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?**eh, luft..
3. Vad var det senaste du såg på Tv?**"Så ska det låta", i fredags.
4. Utan att se efter,gissa vad klockan är:**18.54. Rätt - haha, vem behöver klocka..
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?**Sonens mtv-ande.
6.När var du senast utomhus och vad gjorde du då?**Från ungefär kl två till halv sex. Solskenspromensd, fika, vinkade av en vän vid tåget, handlade.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
**Diverse bloggar som jag följer.
.8. Vad har du på dig?
**En handduk.
9. Drömde du någonting inatt?I så fall - vad?
** Kelíne Ahnung, whatsoever.
10. När skrattade du senast?**Under promenaden, fikat och sådär. Minns inte exakt.
11. Vad finns det på väggarna i rummet där du är nu?
**Två tavlor, ett tygstycke från Zimbabwe, fotocollage med mina äldsta ungar, gittar som hänger i en spik, affisch från Roskilde festival 79, ännu än tavla, en almanacka som sonen gjort.
12. Har du sett någonting konstigt på sistone?
**Var ska vi börja..?
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
**Trevlig som fan.
14. Vilken var den senaste filmen du såg?
**The Queen
15. Om du blev multimiljonär vad skulle du köpa?
**Stuga i Bohuslän, lägenhet till min dotter, kärlek...jaså, kan man inte köpa det?
16. Berätta någonting om dig själv som folk inte känner till!
**Jag har druckit öl en hel kväll med Bo Widerberg och diskuterat förskoleverksamhet.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
**Att alla fick äta sig mätta varje dag, såklart.
19. George Bush?**Nej, fan..Anders, heter jag.
20 - 21. Vad skulle dina barn heta, pojke & flicka?**Alla fyra har ju namn.
22. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
**Nja. Köpenhamn eller Oslo, kanske.

Spyor, sol och grönt te.

Hela dagen har jag känt mig bakfull. men eftersom man inte blir det efter två öl, så var det något annat. Ska inte plåga er med detaljer, några har redan fått utstå dessa, utan att be om det. Men våren kom tillbaks idag, så det funkade inte alls att softa i sängen, utan jag tvingade ut mig på en promenad. Köpte grönt te på vägen hrm. Känner mig lite asiatiskt inspirerad denna helg.

Någon som intervjuades sa till någon av tidningarna att stormningen av Ungdomshuset bara var en förövning inför vad som komma skall i Christiania. Sen blir allt normalt, inskränkt och lugnt.

Såg inte melodifestivalen och har inte en enda ynkans åsikt om detta.

01 mars 2007

Kär i P1.

Kär i p1, som sagt.
Gillar allvaret och att folk får prata om väsentligheter, for a change. Gillar Annika Lantz också Kan hon dra dit nya lyssnare är det bara bra.
Jag njuter, gör jag.
Jag blir smartare av P1 och det är ett ljus i mörkret.hmz

Hejar på demonstranterna i Köpenhamn, förresten. Det är inte rationellt och säkert inte rätt, men jag gör det ändå. Dom och Christiania står för ett annat Danmark, utan rasism och småaktighet.

Hälsar en kär gammal bloggpolare välkommen tillbaka.
Länkar inte utan vederbörandes tillstånd, dock.

Ingen vinterspya.

Det var ingen vinterspya sonen hade, men bleksiktig är han och får vara hemma i morgon. han är rolig, sonen. Klagade redan på väg till dagis, men det gör han nästan varje morgon, så det blev en Peter och Vargen-moralitet till filmen. Sen fick han se Tintin. Tintin är kul och spännande. En riktig hjälte. Jag surfar igenom bloggosfären och stör mig på coola grabbar och klädfixerade tjejer. Däremot gillar jag vardagsbloggande och lösa och djupa tankar. Resonerande och ibland utlämnande. Det är knappt nån snö kvar. Musiken ljuder ur högtalarna och jag äter resterna av gårdagens pasta .