06 juni 2007

Det snurrar i skallen.

Jag bryr mig lika mycket om nationaldagen som om scouternas världsårsdag eller nåt sånt.
Det jag bryr mig om är att allt som bara häromdagen var klart och tydligt just nu är ett snurrande kaos. Som klichén säger: jag trodde aldrig det skulle hända mig. Det börjar bli mycket sånt. Allt jag rör vid tycks bli bajs just nu.
Men i morgon ska jag och min älskade nämnd ha möte i turning jävla torso. Tydligare än så kan man knappast markera avståndet till vanligt folk och nu dessutom i rent bokstavlig bemärkelse.
Utsikten är fin, men man ser inte några människor, bara hus, bilar himmel och hav. Det är väl allt som behöver sägas.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Dina händer är också magiska! Det är bara att välkomna dig in i klubben...

Anders sa...

Eastern Malmoe Self Pity Club?
Men minus och minus kanske bli plus.

Anonym sa...

Ahh...han läser Stieg Larsson

Anders sa...

Har läst både Stig och Stieg. Men bjust idag lyssnar jag på Eva Cassidy och gottar mig i livets jävligheter. Men så är det lördag också.