Som sagt.

Som sagt, min depression är tillbaka.
Och även om jag delvis kan hålla den i schack med att sätta upp mål och gasa istället för att bromsa och annat jag lärt i terapi eller av livet självt, så måste jag acceptera det.
Som nu i natt; ett ofantligt tryck över bröstet, malande oro och sömnlöshet.
Jag vet vad som triggade igång det och jag vet att det har ett slut.
Vissa saker är bortom min påverkan, men annat måste jag kämpa för.
Jag kan vara glad åt att det händer nu när det är grönt och varmt och inte i kalla gråtider, för då är allting värre. Nu är det alldeles ljust här i Malmö, dörrar slår och tidningen kommer, morgon och halv fyra..
Jag ska försöka, det ska jag.