20 maj 2007

Okristlig moral och så.

Jonas skriver i en bloggkommentar angående min pappa att moral inte är ärftligt.
Det är ju inte det.
Antagligen vill borgelige Jonas vara lite taskig mot mig, men det ska jag inte låtsas om.
Däremot funderar jag lite.
Det är anmärkningsvärt att de krafter som tjafsar mest om moral, Sverige- och kristdemokrater, också värnar om den tradidtionella familjen så otroligt mycket.
För moral är som sagt inte ärftligt.

Man fostras till en moralisk människa, inte nödvändigtvis i en familj, men alltid i kontakten med andra människor.
Förskola, skola och omgivande samhälle är med och formar.
No man is an island och inte familjen heller, lyckligtvis.
Men minns att samma krafter som idag ylar om att stärka familjen ylade lika högt när barnaga skulle förbjudas. Att inte få slå sina ungar var ett skamligt ingrepp i familjelivet.

Kd:s ungdomsförbund har en kampanj som heter "a non facking generation".
Den går ut på att unga människor ska uppmuntras att inte organisera sig fackligt för att tillsammans flytta fram sina positioner.
Moralisterna försöker inbilla unga människor att det är moraliskt bättre att gå arbetsgivarnas intressen än att stödja sina kamrater.
Samma parti som tycker att det är omoraliskt när personer av samma kön bildar familj, samma ungdomsförbund som petade en förbundsordförande för att han var bög och satte in en Livets ordare istället...

Ja, moral är svårt. Okristligt.

Men farsan hade en hög moral och det har jag också.

Ingen till höger om mitten har något att lära mig därvidlag.

Inga kommentarer: