28 maj 2007

I underslafen.

Lägger mig i lillebrors säng för en gångs skull, han är hos sin mor och störstebror ska se en film. Somnar fort, trots datorljud och pangpang, men vaknar redan efter en timme igen.
För exakt en månad sedan låg jag på liknande sätt och tittade upp i på överslafen på en våningssäng, då inte i en lägenhet mittemellan en undanskymd gata och en ljuvligt grönskande gård, utan ombord på ett nattåg som svepte fram över södra stambanans räls på väg till ett stort ljuvligt äventyr. Killen mittemot krånglade in sin dyra cykel i delar under slafen, men jag log och tänkte på vackra bruna ögon och väntande parker och rum.
Nu fuktas kinderna och lillebrors kudde blir alldeles blöt.
Känner tryck över bröstet, men andningen kommer tillbaka.
Så lätt hoppet väcks och så enkelt mina illusioner krossas.
Vännen L säger att jag inte kommer att förbli i depression, eftersom jag har mina drömmar kvar Och, jorå, nog finns dom där.
Shit, var det bara i torsdags jag var ute på Rosengård och luktade på syrener och gick fel.
Jo, det var visst det.
Går upp och sätter mig vid datorn en stund.
Gryningen är inte här på länge än.

2 kommentarer:

trulsabet sa...

jag älskar dig.

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Och jag dig, min skitunge.