Den största sorgen.

Läs detta och gråt gärna lite. Det är helt rätt att känna empati och leva sig in i andras sorg. Jag har aldrig själv upplevt den största sorgen, men jag har befunnit mig nära den. Om man lyckas att inte fly, om sorg och vrede kan kanaliseras i arbete eller konst, så kan ens förlorade barn leva vidare, tror jag. Måtte aldrig något sådant drabba mig, jag vet redan vad det vill säga att ha barn som inte passar in i normen. Som man borde uppfostrat på ett annat sätt, enligt mångas mening. Man ska ju lyckas så bra med allting.