31 oktober 2006

Vrålpank

Jag har typ noll komma noll kronor kvar på mitt konto efter att räkningarna är betalda och då la jag ändå undan några. Karensdagar kostar och jag skulle vilja undersöka huvudet på dom som tror att det lönar sig bättre att gå hemma än att jobba. Och ska det sparas ännu mer på såna som mig (just nu) så får vi inget att handla för och då lär butiker få stänga och ännu fler får leva på samhället. Snygg ekvation, det. Jag vill bli frisk & ha maktskifte 2010!



Musik: "kom igen Lena" & "Gårdakvarnar och skit" - Håkan Hellström

29 oktober 2006

Höst i Köpenhamn

Åkte in till Köpenhamn igår och gick en lång runda inne på Christiainia.
Det är så härligt, brötigt och trivsamt.
Hade nog kunnat trivas där.
Åt lunch på Morgonstedet och tänkte att det nog är sista gången jag var där.
Människors vilja att leva fritt och forma sina liv är inget för den liberala danska regeringen.
Alla ska in i det fyrkantiga systemet, även dom som uppenbarligen inte passar in där.
Vi får se hur det blir.
Igår var det i alla fall en härlig höstdag som avslutades nere på Nyhavn.
Tyckte att det var roligare innan allt blev så fint där.
Skridskobanan på Kongens Nytorv är inte utlagd än.
Än är det inte vinter.

Musik: "Dejlig er jorden" - Gasolin

27 oktober 2006

Nu kan alla kommentera igen. Gör det!

Han stannar!

Idag har jag inte varit någon vidare bra pappa.
Tyst, asocial, tråkig.
Men när åttaåringen skulle hem till mor blev det ändå så att han vile stanna här. Inte för min skull, utan för sin egen skull.
Det var så mysigt att vara här med mig, sa han.
Denna kärlek som man får utan att förtjäna det!
Det finns helt klart fyra goda skäl att fortsätta leva.
Som om jag inte visste det.
Och mor accepterade!
Drömmer jag?

Bortamatch

Det blev ju en bortamatch, så GAIS hade redan spelat sin sista match på gamla. nu fick spelet äga rum på Borås Arena och då blev det förstås förlust. Bortamatch, att spela på nån annans plan, med en boll man inte själv valt är inte lätt. Det leder till nederlag allt som oftast. Ändå envisas man.


Musik: "Listen to your heart" - Roxette

26 oktober 2006

Bye, bye gamla...

Det är sent och ett nytt dygn, den 26 oktober.
Idag spelar GAIS sin allra sista match på gamla Ullevi mot Elfsborg.
Jag kommer inte att vara där på Östra ståplats, tyvärr.
Jag stannar i min lägenhet och ser hur denna dagen blir.
Kommer aldrig mer att gå in genom dom där vändkorsen på hörnet och det är lite märkligt. Sista gången jag var där minns jag mycket väl.
Det var dan före valet, en mycket solig septemberdag, livet var enkelt och sonen ringde under matchen för att berätta om att han gjort ett partitest.
GAIS tappade en tvåmålsledning och det blev oavgjort.
Det var Hammarby vi mötte, jag hade tagit tåget in från Floda; vi hade diskuterat om grodan och ormarna skulle följa med, men Hammarbys fans var ett orosmoment.
Det var på väg att bli en fin höst, det var vi överens om.
Men bara några veckor senare var hela mitt liv ett enda kaos, ingen groda, sjukskrivning och längst nere på botten.
Det är så lätt att falla och så jävla svårt att klättra upp igen.
Och när man sträcker sig efter den närmaste personens hand, kanske den inte finns där. Måhända har vederbörande fullt upp med sin egen balans.
Jag står här ensam och det är ingen vacker syn.
Gamla Ullevi är sliten, men charmig.
Säsongen började bra för GAIS, man ledde rent av efter första omgången.
Fast alla vi som sett dom, vet att spelet är ganska kasst, många missade passningar och aldeles för många varningar.
Nu rivs gamla Ullevi och en ny fin arena ska byggas på dess plats.
Jag får se mina sanningar i vitögat och hösten verkar bara bli kallare och kallare.

Musik: "Här är gaisarna från Götet" - Attentat

23 oktober 2006

Jag gör förstås helt fel.
Det jag borde göra är resa mig upp, gå ut genom den där dörren och åka iväg nånstans långt bort.
Tid har jag ju onekligen; men så regnar det och blåser och jag är där jag är.
Tror att efexoren skojar lite med mig.
Ibland är det upp, ibland ner och det är fan inga dåliga svängningar heller.
Terapin fick jag tjata mig till, men piller fick jag efter fem minuter.
Så prioriteras det i vården.
Hela tiden går jag omkring och tycker att det är fel att jag har tid att känna efter, när halva världen svälter.
Får inte riktigt ihop min ekvation där.
Men nu vill jag fan bli bra.
Vill skratta och skoja som ni andra gör.
Festa, softa och jobba, inte tvunget i den ordningen.
Gjorde ett relationstest. 99% impulsiv eller nåt.
Resten av resultatet gör att jag nog bepriper varför jag somnar och vaknar ensam.
Min kombi är svår att få ihop med nån annans.

i morgon...

...måste jag komma iväg och träna.
Måste, måste, annars förvandlas marathonmannen till en degklump. Och inte det också, det räcker fan med det som är.
Hade förstås hellre gjort nåt helt annat.


Musik: "Run for your life" - Beatles

god morgon, världen!

En sak bland många som inte funkar i mitt liv är strumpsortering. Igår fick jag köpa nya strumpor till småpojkarna, trots att det finns en hel hög strumpor som söker sin like. Denna morgon är jag inte ett dugg sur. Det är så dags, när skadan redan är skedd. Nu är kaffet klart. Dags att knuffa igång dagen och väcka ungarna.


Musik: "Äntligen en ny dag" - Nynningen

22 oktober 2006

Som vanligt

Allt bli bättre på kvällen. Frågar inte varför, bara konstaterar att det är så.
Acceptera och observera säger terapeuten.
Ja, sån är jag.
Felvänd dygnsrytm.

Musik: "Det blir alltid värre framåt natten" - Björn Skifs

vrakens vän...

...den ocoola bloggen.
Så kunde det kanske kallas.
Tråkblogg, skitblogg, varför i helvete kan inte jag vara lättsam och glad som andra?
Ja, att jag ställer upp för andra kunde också vändas mot mig.
Och det tar, det får mig att tvivla på mig själv.
Är min självbild alldeles falsk?
Är jag ingen där heller.
Och till dom som säger att jag bara tycker synd om mig, nej jag tvivlar på allvar.
Det som bara för några dar sen kändes så starkt och på väg känns nu bara som skit.
Det skulle bli en fin höst, men nu är allt bara väck.

Ingen jävla musik.

Människosyn..

Kan det vara så att jag i min högst privata kamp mot förtryck, översitteri och kass människosyn blir just det som jag avskyr så mycket, om så bara för en stund?

Ja, ibland är jag rädd för att det är så. När bonden Danjel i "Utvandrarna" drabbas av sjösjuka trots att han tycker att han är så god, kan han konstatera att han begått den största synden av alla, genom att tro att han är syndfri. Nu när jag ska stå för det jag tycker och inte längre vara till lags kan det lätt bli att jag driver det för långt. Jag blir som Danjel.
Tänk på det när ni dömer regeringen och andra som gjort fel.
Hur goda är ni själva?
Hur god är jag?


Musik: "Laglös" - Ulf Lundell

21 oktober 2006

Skylla mig själv!

Så kom det då kastat i mitt ansikte: du får skylla dig själv!
Och på ett sätt är det ju rätt; det är bara jag som kan ta mig upp igen och vidare.

Musik: "Vidare" - Adolfsson och Falk

20 oktober 2006

Stark när jag måste

Men så mitt i natten är det jag som behövs för någon annan. Nån som ropar ut sin sorg och smärta och vill ha någon som kan samtala och ge en kram.
Steg hörs i Malmönatten och jag går ner och öppnar porten.
Helt plötsligt är det jag som behöver vara stark och då blir jag det.
Det blir en underlig natt och lång.
Och när morgonen kommer sitter jag här vid datorn med min kaffekopp stående bredvid mig, medan sonen rumstrerar om i köket.
Som vanligt, liksom.

Musik: "Touch me" - The Doors

Click

Filmen handlar om en man som får en unviversalfjärrkontroll som han kan klicka sig genom hela livet med och framför allt snabbspola sig förbi allt som är tråkigt.
Det är en djupt moralisk historia som i slutändan handlar om samma som Values, att man ska välja vad som är viktigt i livet och inte slösa bort sitt liv.
Just det känns lite ångestfyllt för mig.
Jag sitter aldeles för mycket vid datorn och är för lite ute bland folk, trots att jag är ett socialt djur och festmänniska av rang. Mitt behov av att bli bekräftad har gjort att jag varit alltför anpasslig och kappvändande, även om det inte verkade så. Och henne var jag så rädd att förlora att det tog rätt konstiga vägar.
Jag har mått för dåligt för länge och vet egentligen inte vart jag ska ta vägen jobbmässigt och på andra fronter. Jag sliter med att jag inte tycker att jag uppnåt nåt av värde, men å andra sidan är jag inte så säker på vad det skulle varit.
Filmen slutar lyckligt och mitt liv kommer jag också att reda upp på nåt sätt.
Med tiden kommer jag att kunna höja blicken från min egen navel.

Musik: "Sisters of mercy" - Leonard Cohen

18 oktober 2006

Saker händer!

Nu händer de mest märkliga saker närmast på löpande band.
Och det är bara positivt, kan jag meddela.

Musik: "Time is on my side" - Rolling Stones

16 oktober 2006

Den här dagen är mulen och tröst, men jag har fått tillbaka mitt hopp och mitt jävlaranamma. I kväll ska jag stå där med sonen och hojta och sjunga. Hösten är här på riktigt, kunde jag konstatera igår ute vid Tolånga och kaffet smakade därför extra gott inne i stugan. Livet tar sig en del märkliga vändningar. Hur man använder språket, vilka omdömen man ger andra, vilka intryck man ger och får, kan vara dagens filosofifundering.

Musik: "Tomma tunnor skramlar mest" - Ola Magnell

12 oktober 2006

Nej, den pausen varade ju inte så länge den....

Mitt mående förbättras gradvis, märker jag.
Terapin hjälper och medicinen, får jag nog anta.
Att driva sin egen linje, att acceptera sina känslor och leva med dom är ett bärande tema i gruppen. Dom flesta av oss har varit måna om att vara andra till lags och populära, även om det kan ha sett ut som om man är självständig och stark.
Man har alltid rätt til sina tankar och sina åsikter.
Man kan inte räkna med att alltid vinna eller få rätt, men man måste för sitt mående driva sin linje och visa var man stär för.
Två konfrontationer denna vecka visar just detta för mig.
I det ena fallet vann jag och i det andra förlorade jag, men jag hävdade det som jag menade är rätt och därför mår jag bättre än jag annars skulle gjort.

Och livet är som en pizza, man tror man vet vad det innehåller.....

Musik: "Love reign over me" - The Who

Vilar.

Jag är på väg upp igen.
Benar ut vad jag egentligen vill i livet, vilka saker som är värda nåt.
Visar vad jag står för och tar dom konsekvenser det innebär.
Gör det jag måste
Nu är det IRL.
Tror att bloggen får vila lite nu.

Musik: "How can I keep from singing" - Eva Cassidy

11 oktober 2006

Sömnlös i Malmö

Ligger i soffan och lyssnar på statsministerns långa, långa regeringsförklaring.
Har tagit in täcke och kudde.
Det kunde vara hur mysigt som helst, men jag känner mig onyttig och är hur trött som helst.
Jag står precis som statsminstern för arbetslinjen och tycker inte att jag förtjänar at vara hemma.
Borde göra nytta.
En slags baksmälla efter en trevlig kväll/tidig natt vid datorn och efter en dag med långa, långa samtal och konverationer, hopp, förtvivlan och sen hopp igen.
La mig sent och när mobilen sjöng ut temat från "Sällskapsresan", så var jag fortfarande vaken. Tidningen hade inte kommit.
Det får bli kaffe och partiledardebatt.
Helt okej.

Musik: "Ingen kommer undan politiken" - Marie Bergman

10 oktober 2006

Spraydate revisited

Sajberdejtvärlden är en fascinerande värld. All tillkämpad coolhet man ser, alla sorgliga ensamma människor som nödtorftigt fösöker dölja sin stora ensamhet. Intressant också vad folk väljer att lyfta fram som sitt jag. Tatueringar, hundar, piercingar och bilar....
Och tuffa kravspecifikationer...ekonomiskt oberoende, gott självförtroende, rolig, glimten i ögat, vältränad. Ställ samma krav på dig själv får du se hur lätt det är!
Könsrollerna verkar sitta stenhårt. Snubbarna uppvaktar, ofta lite grottmanlikt och prinsessorna sitter i sina torn och fladdrar med ögonfransarna.
Annars är det säkert ett otvunget sätt att träffa nån. Man kan i det längsta låtsas som om det bara är en kul grej och inte ett uttryck för ens verkliga längtan efter att somna och vakna med nån.

Musik: "I still miss someone" -Johnny Cash

09 oktober 2006

Nån som bryr sig

Mobilen pep, det var ett sms på ingående.
Grodan, sonen eller dottern, tänkte jag, men det var helt fel.
Det var nån helt annan.
Det finns dom som bryr sig om en utan baktankar, egen vinning eller samvetsnöd.
Dom som bara bryr sig för att dom gör det.
Jag blev så jublande glad som jag inte blivit på rätt länge nu.
Ett enkelt sms räcker.
En hälsning, nägra värmande ord.


Musik: "Heart of glass" - Blondie

Sushi och samtal

Möter en kompis nere i korsningen Storgatan-Södra Förstadsgatan och så går vi och äter sushi och pratar om livet och sådär. Det förflyter en stund och jag kan känna mig alldeles vanlig; som någon går och äter lunch med en bekant liksom. Behöver inte bara vara sjukskriven och ensam. Och vi pratar inte bara bort tiden, vi pratar om viktiga saker. Skitsnacket kan ha sin tid, men den är inte nu. På biblioteket är allt nästan sömnigt; jag går och skickar ett mail till grodan, varför vet jag inte, jo för att jag vill så klart.
Hemma igen lägger jag mig och läser.
Ska koka mig en kopp té.
Samla tankarna här och nu

08 oktober 2006

Hon går där, stolt med sin tjocka mage.
Säkert hade hon velat leva i normal vanlig tvåsamhet, vem vill inte det?
Men det alternativet förelåg inte. Hon kommer aldrig att gå hemma med vårdnadsbidrag (fast hennes kommun kommer heller aldrig att införa det).
Pappan till barnet bor i ett annat land, rent av.
Men hon gjorde det hon kunde med det hon hade.
Det slår mig hur människor förmår att skapa lycka efter de förutsättningar som föreligger.
Gillar la-la-läget på riktigt.
Själv tror jag så ofta att det måste vara "all or nothing" och då blir det förstås nothing.

Musik: "All or nothing" - Small Faces

06 oktober 2006

Te med....femåringen.

Höll på att skriva hans namn där.
Ska jag inte göra, såklart.
Den här morgonen blev lite omtumlande med läkarbesök, sjukskrivning och gräl med chefen (är jag sjukskriven, så är jag....då går jag INTE på möten!).
Samtal i telefon av olika art...då känns det bra med lite te med femåringen.
Hans hemgjorda medicin dricker jag däremot inte.

Musik: "Hungry heart" - Bruce Springsteen

I nöden prövas vännen & min läsekrets.

Det är tidig morgon här i Malmö. Om det vore juni, så skulle solen nästan vara uppe, men nu är det alltså oktober och det är svart som i en grav. Jag har ju gått hemma en vecka nu och det gör att dygnsrytmen blír lite miffad. Men den rättar snart till sig igen, bara jag kommer in i rutinerna igen. Tänker på "pappas" inlägg nedan och på vänskap. Hur det gamla talesättet "I nöden prövas vännen" är så ohyggligt sant. Under min långa sjukdomsperiod i vintras var det så uppenbart vilka som fanns kvar, vilka som tillkom och vilka försvann. Och dom som inte bestod prövningen kommer aldrig mer in i mitt liv, med mindre än att en bra förklaring presenteras. Om du är hemma och har influensa, så kan jag komma och servera dig medicin och hämta vatten och om jag är låg och behöver värmande ord och sällskap, så ska jag få det av dig. Så är det bara. En vän säger däremot inte bara det man önskar höra, utan ibland det man behöver höra. Allt ovanstående är tillämpbart i ett kärleksförhållande också; ännu mer där skulle jag säga.

Vad "Pappa" anbelangar, så anade jag inte ens att han läste min blogg. Jag vet och anar vissa läsare (även om jag förundras över att ni står ut med mina drapor ibland), medan andra då är fullständiga överaskningar. Detta är mitt forum för att vara dryg, spy galla eller jubla, men det är klart att jag tar hänsyn till läsare. För nära anhörigas skull redovisar jag inte mina mörkaste tankar när dom dyker upp och jag försöker attt inte lämna ut nån annan än mig själv. Dom få gånger jag ändrat eller kastat inlägg har det varit av det skälet. Min blogg är ovärdelig, särskilt som jag inte skrev den där boken i somras. Fler än pappa får gärna kommentera, men vill ni bara läsa, så räcker det långt.

Musik: "You´ve got a friend" - Carole King

05 oktober 2006

Längtar bort

Ett rum står tomt varannan vecka, ett annat större delen av tiden.
Jag vill det inte, accepterar det bara därför att jag inte har något val.
Och jag längtar bort.
I tid, i rum, i liv.
Tycker mycket om min bostad, men vill att den ska vara större och fylld av liv.
Det är tomt, det är ensamt och trist större delen av tiden.
Jag hör att jag ska lära mig att leva med mig själv, men har man upplevt kärleken så är det som att ha öppnat Pandoras ask...att ha tagit love heroin (Ja, jag veet att det är Notting Hill-repliker, men sån är jag...). Ja och som jag kämpade i juni för att vi skulle satsa igen, å gud jag gav inte upp....

Jag tänkte att har jag nu hittat någon som passar mig så bra, som jag älskar och som älskar mig, så vore det väl fan om jag inte körde ända in i kaklet.
Så jag gjorde det för första gången i mitt liv.
Men till och med då går det åt helvete.
Också när jag ger allt förlorar jag.

Values...det som är viktigt i livet skrev jag om igår.
Jag talar inte om att fly
Jag talar om att jag längtar bort.
Tama fåglar längtar, vilda fåglar flyger.
När fan ska jag börja flyga igen?

Musik: "Är det konstigt att man längtar bort nångång" - Lena Andersson

04 oktober 2006

Values

Man skulle tänka sig ett hus med en veranda och sig själv sitttandes på denna som gammal. Sen skulle man tänka sig ett litet barn som kom fram, hoppade upp i ens knä och frågade vad som varit riktigt viktigt i livet. om tankarna fladdrade iväg, skulle man inte värdera det, utan bara stilla återföra sina tankar på rätt bana,
Ja, jag fick anstränga mig för att inte tänka på ett blått litet hus i Floda, så jag tänkte mig ett rött trähus omgiven av granskog nånstans i mellansverige.
Fat chance att jag någonsin bor så, men nåt av mina barn, kanske.
Senaste veckan har varit mycket rörig, det vet ni.
Konstigt vore det väl annars.
Men just då fick jag ett lugn som jag annars saknat.
Tänkte på allt jag kan och vill och såg mitt liv, som det kan tänkas bli.
Så jag satt där med ett leende.
Vill hemskt gärna bli gammal
Och nu har jag tänkt hur det kan tänkas se ut när jag en gång lägger det aktiva livet bakom mig.

Values - det som är viktigt i livet ska man träna sig på att fokusera på.
Det ter sig självklart när jag tänker på det.
Det kommer att bli bra.

Och min bästa vän lämnar mig inte, var så säker, oavsett var, hur och vad saker händer.
Om hon så inte fattar det själv, så är hon med mig, one way or the other.

Musik: "When I´m 64" - Beatles

hudlös

Det finns ett gult hus just där allén tar slut
med vita fönsterkarmar och smutsigt glas
blommor på gården
och sandlådor
drömmar som växer
drömmar som far

Och jag var hudlös

nere på torget hörs skejtarnas klipp-klappljud
bussarna startar och far i väg
vilsna själar
och falafelrester
vägar som leder
vägar som som förvirrar

Och jag var hudlös

Inget som skyddar mig när det blåser kallt
Inget som hindrar mig från att uppleva allt
dofter, smaker
allt är som det alltid varit
en solstrimma
orkar så så smått ta sig in

Och jag är hudlös


Musik: "Helpless" - Neil Young

03 oktober 2006

Min underbara unge.

"Men, får jag bjuda dig på nåt, då?"
"Ja, klart du får!"

Så går han ut en sväng och antagligen ner till affären på hörnet. Dyker upp efter en stund med choklad, coca-cola och en kvällstidning.

"Man ska ha det bra när man mår dåligt!"

Min älskade, älskade unge.


Musik: "Piece of my heart" - Janis Joplin

Svart sjuka eller svart humor?

Idag klockan 10.10 kommer ett program på radion om svartsjuka.
En familjeterapeut ger råd...
Svart sjuka eller svart humor?

Nu är det så dags.

När det drabbade mig i våras/somras var det som att ha fått cancer...det släppte inte och det påverkade hela mig och allt jag gjorde..
Svartsjuka var nånting som jag egentligen bara hört talas om hos andra och starkt moraliserat över. Älskar man varandra, så litar man på varandra och sånt där.
Men blir man misstänksam så blir man och då ser man det man vill se; det som passar in i mönstret. Nu sitter jag där jag sitter/ligger där jag ligger och jag vet inte vad det ena eller andra kunde inneburit om det vore annorlunda.

Jag är så trött.

Jag behver vila.

Jag vaknar pigg, men sen tryter orken.

Orka...


Musik: "If I could turn back time" - Cher

02 oktober 2006

Å, jag far för vinden.

Å, jag roar mig för stunden.
GAIS förlorar med 5-1 mot MFF på FIFA 07 och den straffmyndige jublar.
Bjuder honom på Burger King, men tårarna stannar bara med nöd och näppe inne.
Man är ju inte bara man, utan farsa också.
Yeah, right.
En stunds tågstrategi i Hässleholm fyller också mina sinnen för ögonblicket och på tåget hem pratar jag med hon den söta från marknadsavdelningen, men det hjälper inte, för inget hjälper.
Jag är duktig, har bara en ynka gång lagt tillbaka henne på msn.
Men jag ska inte, jag ska inte.
Men det är ju inte mig att ge upp och lägga ner, det är jag att kämpa, slåss och kanske förlora, men mäjligen vinna.
Hela jag är som ett asplöv som far för höstvinden.
jag yr omkring, men mitt sinne befinner sig under jorden, bland daggmaskar och illaluktande förmultnande växtdelar.

Och på varuhuset; sången som ormarna sjöng hela sommaren och den där som hon alltid spelade i bilen. Går inte in på hennes sida, ropar inte på msn. Men hon är ändå alltid här, vad jag än ta mig till. Och när det ringer hoppar jag till, men det är alltid exet eller dottern eller nån som ska sälja nån skit.

Deppdipp och piss.

Frågar ändå inte varför, utan bara: vad ska jag göra?

01 oktober 2006

I morgon

Dom kommer alla tre.
Småpojkarna efter lunch och den straffmyndige senare eller nåt.
Han ringde ikväll, enusiastisk, glad med så mycket att berätta.
Ska visa honom "Girl from north country" med Dylan och Cash.
Sonen har en fanastiskt bred musiksmak, så det kan lia gärna vara en låt från 69, som nåt splitternytt. Cash är en favorit både för honom och mig.
När jag hör sonens röst slår det mig att lyckan kan finnas överallt och se så olika ut.
han är egentligen rätt kass i skolan resultatmässigt, men det vilar inga större ledsamheter.
Jag kunde kanske lära mig nåt av det.

musik: "Girl from north country" - Johnny Cash och Bob Dylan