31 juli 2006

Syrran

Hon har funnits där i hela mitt liv, syrran.
Som barn var jag alltid avis för att hon fyllde år på sommaren och kunde få jordgubbar på tårtan.
Mitt kalas försvann liksom i luciafirande och julavslutningar.
Jag är glad att syrran och jag stöttes och blöttes så mot varandra som vi gjorde, det gör att vi är så goda vänner idag och att att vi kan umgås med folk.
Jag är varm anhängare av barnaskaror.
Syskon är guld värda.
Men fan så jobbigt det kan vara att fostra dessa syskon.
Och långt bort i Floda fyller två glada syrror år samma dag som min stora.
I morgon badar dom i Medelhavet.
Å, så härligt för dom.
Själv får jag besök av min lillasyster, som ju kom in i våra liv som en snorig två och ett halvtåring och stal våra hjärtan omedelbums. En annan relation, lika stark, men olik. Svårt att beskriva, men..så är det i alla fall.

Sömnlös i Malmö

Nu kvittrar fåglarna och det är strax dags att ge sig av till jobbet.
Idag börjar det på riktigt, känns det som; inskolningar och nya kollegor.
En ny kollega har samma förnamn som grodan och exet. "Du kan inte mena allvar", sa jag till chefen Susanne när jag fick reda på det. Det blir till att raskt hittta på ett smeknamn.
Eller... grodan och exet kallas ju just så.
Problemet löst.
I natt var det min tur att njuta av sömnlösheten.
Vaknade vid tre och somnade inte om, utan fick tvärtom korkade tankar i huvudet.
Varmt som i Spanien och ingen tidning heller än, så jag satte mig här, men här var dött som i graven på msn och givetvis inga uppdaterade bloggar eller så att lösa.
Samlade mig och gick in och la mig igen.
Läste sju rader eller så och sen somnade jag om.
Tur det, bra det.
Och NU reser jag mig upp och sticker iväg till jobbet.
Det har regnat, men blir soligt igen. Som mitt liv, då.

30 juli 2006

Å, Malmö!

Å, Malmö på sommaren!
Man cyklar och brisen rufsar till håret på en.
Nere vid Scaniabadet är det smockfullt och den danska skajlajnen är som en skugga långt där i fjärran. Vattnet är inte lika salt som i Göteborgs skärgård, men salt nog.
Baren får en att tro att man är i Spanien eller nåt, men överallt hörs skånska, ibland med bosniska eller arabiska inslag.
Träffar Mohammed först och sen Eva, så Malmö...
22 grader i vattnet och boken är jättebra. kaffet är ljummet, precis som coca-colan. Och i ballerinakexen har nougaten smält.

Kan njuta lugnt, för ungarna är med sina mammor och jag vet att dom har det bra.

Bara en sak som fattas, då.

29 juli 2006

Proisraelisk...

Anders är också proisraelisk säger min vän och flinar lite.
Jag vet att han ironiserar, vi känner varandra väl politiskt och det är ingen big deal.
Natten är ljum på restaurang Möllans uteservering och folk verkar ha det kul och politiken är nog långt borta för dom flesta. Men fakta är att det räcker att ha minsta förståelse för att israeler blir arga och ledsna när islamister kastar bomber i huvudet på dom, för att bli kallad proisraelisk. Det är så mycket svartvitt tänkande att jag blir alldeles matt.
Men det blir ingen mer politisk diskussion den kvällen, folk har druckit och vill ha kul. Jag vandrar hem i natten efter att ha blivit bjuden på drink (!)
Idag på gågatan träffar jag den ende jag känner som suttit i koncentrationsläger.
En liten man, fysiskt, men maken till livsbejakande människa får man leta efter.
Hur ska man annars bli när man kommit levande ur Auschwitz?
Iadg talar vi om balans i nyhetrapporteringen från Mellanöstern och hur enkelt folk gör det för sig. I Malmö är det en stekande het dag.
Dom flesta tycks ha det ganska bra

28 juli 2006

Svartsjuka, som en giftpil i mitt hjärta

Och nu övertill nåt riktigt seriöst.
Svartsjuka.
Den sjuka som förgiftar relationer och förmörkar sinnet.
Trodde att jag var vaccinerad mot det, men nej, jag var visst inte det.
Den kom som en alien och satte sig i mitt sinne och sen var det fruktansvärt svårt att bli av med.
Jag var väl för högmodig, tänker jag.
Raljerade vitt och brett om att var och en får leva som ens samvete bjuder och att den som vill leva i en lögn lider mest av det själv.
Jag trodde att det inte kunde hända mig.
När misstankarna tog fart, så blev det som en nerförförsbacke som aldrig ville ta slut.
Hade jag inte lyckats bromsa, så hade det blivit katastrof.
Och lyckliga jag som såg igenom det, såg att hennes kärlek är på riktigt.
Att vara svartsjuk är att begränsa sin partners frihet.
För vad?

Det sorgliga är ju att om man går omkring och är en svartsjuk tråkmåns, så riskerar ju ens hjärnspöken att bli levande varelser, för vem fan orkar få sin frihet begränsad, orkar redovisa alla kontakter med det motsatta könet (om man är straight) och hela tiden tänka på vad man säger och skriver?

Ingen och det är inget nån har rätt att begära heller.

Har man anledning att vara svartsjuk på riktigt, blir man verkligen bedragen, så ska man ställa saken på sin spets, såklart. Det är egentligen rätt enkelt.

Fy vad jag hatade den delen av mig själv, dom där veckorna det varade.
Och tack gode gud att det är över!

27 juli 2006

From small things big things come

Vi satt i hans pojkrum på Dirigentgatan uppe på Kaverös, nångång mot slutet av gymnasietiden. Han satte på Dave Edmunds "From small things big things come", specialskriven av självaste bossen. Det var fanemig den bästa låt jag nånsinn hört, men sådär har jag ju sagt många gånger. Som så många av Springsteens låtar handlar den om bedrövelser och bilar, drömmar och livslögner. Vi var rätt unga och vuxenlivet var ett oskrivet blad. Ganska bekymmerslöst, det skulle nog ordna sig, trodde jag. Sen skildes våra vägar och min vän, pressad av krav hemifrån bröt samman, las in, medicinerades och blev aldrig den framstående ekonom som familjen hoppats på. Han började jobba på ASG, blev aktiv i facket, träffade sin kärlek på en busshållplats och har det säkert rätt okej nu. Låten är inte lika magisk längre, men fortfarande bra. Jag flyttade till Malmö och är vilse på Värnhem, men har det också någorlunda bra.
From small things big things come.
Livet kan vara som en Springsteenlåt rätt ofta.
Och, Mats, om du läser detta,
hör av dig!

26 juli 2006

Reser på nätet

Blev ju inte nån utlandsresa denna sommaren, så jag reser på nätet istället. Capital radio ljuder i högtalarna. Egentligen är det samma musik som på Rix eller Energy (föruto "jag kännner en båååt...som inte hörs här alls), men reklamen är genuint engelsk liksom mellansnacket.
Kan tänka mig att jag satt på en pubs trevliga uteserveering i London och drack en tetleys, eller nån annan sort som inte finns här. Dubbeldäckarbussar skulle passera förbi på gatan och svarta taxibilar och...så där.
För att få lyssna på Capital måste man fylla i ett brittiskt postnummer. Tog capitals egna postnummer. Det gick bra.

Priviligierad

Jo, nog är jag priviligierad alltid, tänker jag när jag puttar fart på en unge som sitter i en gunga på Röda äpplet-lekplatsen.
Priviligierad, som fan.
Jag får följa och påverka barns utveckling, leka, ha kul och säkert vinna insikter om mig själv också.
Gör nytta och får oftast fet cred av föräldrar och omvärld.
Nästan ingen ifrågasätter förskolan längre, känns det som.

Lönen kunde vara högre och det kunde gnällas mindre och krävas lite mer bland personalen, kan jag förstås tycka.
Och mindre barngrupper och så.
Men annars, jättebra.
Och så skulle jag vilja att dygnet hade fler timmar, särskilt nätterna.

25 juli 2006

Inte rädd för kameror

Kamerorna på Möllevångstorget har inte löst ett enda brott, säger Sydsvenskan som nån slags kritik. Hm, men vet vi vilka brott som skulle begås om kamerorna inte fanns där?
Andra som inte är så kriminella snackar om att dom är så rädda för att bli övervakade.
Det är nåt jag inte riktigt fattar.
Om jag släntrar berusad och knasig över torget, så gör jag ju det och får stå för det, oavsett om det syns i kameran eller inte. Eller nåt.
Eller tror ni att myndigheterna skriver upp att "där...där går Anders...och han har nog druckit öl igen..."
Det är nog ingen som tänkt att kameror ska finnas istället för vanliga människor eller poliser. Mer som komplement, skulle jag säga
Synd om folk som är rädda.
Själv är jag inte rädd för så mycket precis och verkligen inte för kameror.
Knallar väl hem efter mina fåtaliga krogkvällar helt lugnt och stilla och aldrig att det händer mig nåt (knock on wood).
Om kameror gör att fler vågar är det okej med mig.
Annars är det skitsamma.

För öppen?

Frågar mig om jag är för öppen, när jag vandrar längs Kungsgatans allé, i solskenet, på väg hem från biblioteket. Jag berättar om mitt liv för för rätt många och skriver en del här och så.
Får också rätt många goda och mindre goda råd och tips från folk i min närhet och ute i sajberspejsen, precis som jag råder andra.
Det funkar.
Men är det för mycket, tro?

Lämnar jag ut mig och mina nära/kära för mycket?


I slutänden är det ändå jag själv som måste göra mina egna val och inget ger en sån bekräftelse som när man vet med sig att man gjort rätt val, oavsett vad andra tyckt och sagt.

Å, fan vad jag svamlar.

Och så glömde jag spanska på hundralistan.
ska ligga mellan engelska och tyska eller nåt.

Bosse är död!

Det slår emot mig som en kall vindpust mitt i den underbara sommaren; Bosse är död.
Jag har skrivit om honom förut, mannen som redan hårt drabbad av olyckor och sorg fick cancer, botades och sen fick cancer igen.
Nu är han död och borta och vi kommer aldrig mer att räcka varandra näven efter en intressant diskussion eller så.
Det är förjävla sorgligt att tänka på.
När nån man känner dör väcks förstås egna tankar om döden.
Jag som tidigare plågats av dödsångest, men kommit bort från det, kan bara säga ett stort: vetefan! som svar på frågan om hur det kommer att vara eller kännas.
Och varför är ett ord jag försöker att förtränga.

24 juli 2006

Jag också...

ALLA verkar göra hundralistor, så det gör väl jag med, då.

1. Avslöjar ofta för mycket om mig själv.
2. Har ändå vissa hemligheter.
3. Mellanbarn
4. Fyra barn
5. Sämsta sinnet är synen.
6. Kan tänka mig fler barn (mot bättre vetande, kanske)
7. Mer känslo- än tankemänniska
8. Gillar berg- och dalbanor
9. Somnar sent och vaknar tidigt
10. Pratsjuk
11. Sällan svartsjuk
12. Eller avundsjuk, för den delen.
13. Brunögd, liksom alla mina fyra barn
14. Normallängd
15. Normalvikt
16. Fotbollsintresserad
17. Saknar i stort sett bollsinne
18. Älskad av någon i Floda
19. Inte hatad av nån, vad jag vet
20. Retar en del dock (fast färre än förr).
21. Ja, jag älskar henne
22. Stormästare i jeopardy (våren 93)
23. Vinner nästan alltid i TP
24. Förlorar nästan alltid i kortspel och ordspel
25. Utbildad förskollärare
26. Utbildad spårvägskonduktör
27. Talar bra danska
28. Sådär engelska
29. Tafflig tyska
30. Usel polska (trots 20 p på universitetet)
31. Nederländska av pidjinkvalitet
32. Någorlunda norska, märkligt nog
33. Rövarspråket
34. Kan härma skånska ganska bra
35. Dialekten är annars en utslätad göteborgska
36. Tror inte på gud, tror jag
37. Har dock bett till gud flera gånger
38. Döpt, men inte konfirmerad
39. Alla fyra barnen är odöpta
40. Varit gift (borgeligt)
41. Har aldrig röstat borgeligt
42. Röstade nej till EU
43. Men ja till euron
44. Hade röstat på linje tre i kärnkraftsomröstningen om jag varit gammal nog
45. Har en hatkärlek till gammal proggmusik
46. Tycker inte speciellt mycket om jazz
47. Tycker att dom som förgriper sig på barn skulle kastreras (om så kemiskt, men varför inte med en slö kniv?)
48. Är inte särskilt hämndlysten (längre)
49. Var blyg som litet barn.
50. Är inte längre pacifist
51. Stöder Israels rätt att försvara sig
52. Och palestiniernas krav på en egen stat
53. Jerusalem är den stad jag helst skulle vilja återse
54. Prag är god tvåa.
55. Barcelona är trea
56. Drömresemålet är annars Sydafrika
57. har inget giltigt pass
58. Skostorleken är 45.
59. Favoritölen är Guinness
60. Favoritwhiskyn Oban
61. Gillar champagne
62. Kan inte franska
63. Tycker rödvin som rödvin, snudd på
64. Favoritsnapsen är Aalborg jubileum
65. Tycker Bob Dylan skulle ha Nobels litteraturpris
66. Men Strindberg är överskattad
67. Tycker Selma L var ett geni
68. Läser enkla deckare med för den delen
69. Har en traditionellt manlig sextiotalistisk musiksmak
70. Gillar hiphop också
71. Och Abba.
72. Häller i mig kaffe
73. Har varit deprimerad.
74. Haft mässlingen
75. Skulle vilja vara allergisk mot fiskbullar
76. Är allergisk mot nåt som växer på sommar och på jul, men vet inte vad
77. Föredrar utsikt mot gatan framför havsutsikt
78. Badar hellre i havet än i en insjö
79. Gillar städer mer än skog
80. Tittar hellre på människor än på träd och insekter
81. Längtar till Göteborg rätt ofta
82. Längtar aldrig till Nora, där jag bodde på sjuttiotalet
83. Ett snyggt namn dock.
84. Har sett Ibsen på TV
85. Har själv suttit på scenen på Göteborgs stadsteater
86. Är kass gitarrist
87. Sjunger något mindre illa än jag spelar
88. Har skrivit en och annan sång
89. Har skrivit en kvarts roman som försvann i en datorkrasch
90. Har varit på Burger King med ett av språkrören
91. Har sett Peter Harryson äta korv på Stockholm C
92. Har varit med i TV (förutom jeopardy), dock ej så ska det låta
93. Och i P1, P3 och P4
94. Kunde tänka mig att bli programledare i radion
95. Minns alla mina gamla telefonnummer
96. Minns första gången jag bjöd upp någon på ett dansställe
97. Har sprungit Göteborgsvarvet fem gånger
98. Har sett Leonid Brezjnev i verkligheten
99. Ångrar att jag började skriva denna lista.
100. Har ett ganska dåligt minne.

Ett helt halvt år!

Och alla missunnsamma typer hade fetfel.

23 juli 2006

En slice tvåsamhet

Har nog aldrig romantiserat singelllivet, tror jag.
Den romantiken är för dom som aldrig är där eller för dom som ljuger. .
Ändå.
Det är först när jag lever tvåsamt igen, om så för en kortare tid, som jag inser hur mycket enklare och roligare det är att vara två.
Inte så enkelt att jag skulle sälja mig eller välja mig vad eller vem somhelst, men när det är med grodan - så bra, så skönt, så trevligt.
Två som bestämmer, två som väljer, två som hjälps åt.


Glad att få tvåsamhet med grodan om så bara en slice.

Glad att det är vi, att vi vill och vågar.

22 juli 2006

Det är när man känner mest pappan i "Vi hade i alla fall tur med vädret", som man vet att man är vuxen, tänker jag när vi landrar framför filmen med choklad, chips och alko, som det anstår fredagsvuxna. Mannen är klantig och gör fel, men jag är rädd för att det i hög grad kunde varit jag. Eller ännu mer min farsa.

Vuxet är väl också att se att dom egna föräldrarna varken var perfekta eller kassa, utan rätt vanliga människor som gjorde typ så gott dom kunde, Mer är väl inte att begära av nån.

Och när vi ändå kommer in på det ämnet, så finner jag inte några bra ord för farsor som bara skippar sina ungar för...ingenting eller sig själva eller nåt. Där är det nolltolerans.
Så jävla perfekt behöver man så klart inte vara.
Jag skäms inte för att jag tycker att en semestervecka utan barnen är helt okej eller rent av njutbart. Balans, liksom. Jag älskar mina ungar, men måste inte ha dom runt mig jämt, men skulle krevera fullständigt om jag inte såg dom alls eller väldigt sällan.

Känns som en vuxen inställning.
Fan, vad bra jag är.

Vuxen som fan.

20 juli 2006

pojkigt och flickigt....

Hänger på grodans snack om pojkigt och flickigt. Svårt att inte gå vidare till manligt och kvinnligt också, så det blir väl lite både och då. En feministisk analys, som verkar sannolik, är att det manliga/pojkiga är norm och bättre i världens ögon. Därför blir det ett nedköp om en kille har klänning, men coolt med en tjej i superhjältetröja. Och så finns det inte så lite homofobi i sammanhanget, även om jag tror att det blivit bättre. I jobbet har jag upplevt sorglustiga episoder med pojkar som viljat vara Pippi och Askungen och kollegor och föräldrar som sett det som stora problem... vill ändå tro att det förändrats något, eller så är jag lyckligt lottad på mitt nuvarande arbete. Som förälder har jag aldrig brytt mig. Men så är jag ju långhårig och har ett kvinnoyrke också. Det spelar måhända in.

Att helt bortse från biologiska skillnader är förmodligen lika löjligt som att tro att det har all betydelse. Som straight man går jag igång på traditionella kvinnliga attribut och är gärna man när det kommer till att uppvakta och ge komplimanger och så (önskar jag vore mer händig också...). Men det är ju inte det saken gäller heller, utan rätten att få vara den individ man är, kille eller tjej, man eller kvinna.

Så, nåt.

18 juli 2006

Han är som jag.

Fjortisen är som jag.
Tar en god stund innan allt är på plats i väskan.
Några saker får han leta efter två gånger, eftersom han glömt vara han la dom första gången dom hittades. Grädden på det moset var när han ringde fem sekunder efter han hade gått eftersom det fattades en krona till bussen. Den låg mitt på golvet i hans rum.

Lyssnar på fotboll på radion. GAIS dominerar stort. hade varit underbart att stå där nere på Östra ståplats på Gamla just ikväll. Varmt, hög stämning, härligt.

Det går fler tåg.

Röva sänkte Henke.

Det är lika gott varje gång en uppblåst hjälte ses falla ner till oss vanliga människor.
Jag kan till och med ta att BK Häcken tar en trea och det är storsint av en GAIS-supporter. En man är inget lag ens om han heter Henrik Larsson. Det är lätt att vara bra i ett jättelag i en kass liga (Celtic) eller som inhoppare i världens bästa klubblag (Barca), men nu är det allsvenskan och Strömvallen i snålblåst, typ, som gäller.

Och vart går Zlatan nu när Juventus flyttas ner till serie B?

FCK?

17 juli 2006

Pär är sexig!

Ett av dagens tuffa diskussionsämnen på allt för föräldrar är vad sexighet är.
Jo, grodan, naturligtvis, men vore jag kvinna skulle meterologen Pär Holmgren, som hade sommarprogrammet i P1 i fredags vara ett gott val.
Snygg, cool och tiger inte om att växthuseffekten kräver uppoffringar här och nu.
Vakna, alla, när vi var barn kunde vi åka skidor varenda jävla vinter, nu står skidliften i Nora och rostar ihop.
Quelle coincidence!
Pär säger i radion att vi snart kommer att få uppleva att värmen i Sverige för första gången går över 40-strecket. Nice, säger en del, men tyvärr leder det till att Gröndlandsisen och nordpolen börjar smälta.
Även om det innebär att det vi alltid drömt om i Malmö, att få sätta ett spett i Falsterbokanalen och skicka iväg skiten blir sanning så är det nog for real inte så kul.

Vad behövs?

Färre bilar, nya drivmedel och sådär.

Börja med att införa biltullar i Malmö och Göteborg.

Och rösta för helvete ja alla stockholmare!

Och sänk priserna i kollektivtrafiken.
Nej, jag är inte ett sånt pucko att jag tror att vi i Sverige kan ändra allt.
Men nåt kan vi göra och det ska vi.
Basta.

Att säga som det är är sexigt.
Och manligt.
Och så rockar han också.

Politik, musik och långt hår.
Ja, det är väl det som gäller....

Det blir löpning i alla fall

Nej, det blir löpning i alla fall.
Fan så trögt det ska vara att komma igång.
Senaste rundan jag sprang var en underbart backig tur i grodans neighbourhood, en riktig drömrunda som kunde göras lite längre bara. Här i stan är rundorna platta, vilket gör att man måste springa längre, inte ens Bulltofta är nån vidare utmaning, direkt.
Gillar att springa till Lund, monotonin längs gamla Lundavägen, men platt är det.
Man kan också springa ner på stranden, i själva sanden, det tar rätt bra, men så här års är det ingen succé direkt. Rätt mycket folk om man säger så.
Vi får se vad det blir.

Het morgon.

Det är en av dom där heta sommarmorgnarna som jag kommer att minnas med ett leende, när vintern är här igen. Fjortisen är tillbaka och ligger och sover i sitt rum. Lyssnar på radion, dricker mitt kaffe och hör ljud från gatan, sophämtning tror jag. Funderar lite på irl jämfört med nätet; hur mycket öppnare allt kan vara på nätet, öppnare, men samtidigt utan nyanser i form av ansiktsuttryck och röster. Nätet kan vara dom blygas och isolerades möjlighet, men samtidigt - kommer man ur sin blygsel om man inte måste se nån i ögonen eller låta rösten bära?

Hur som helst; utan nätet hade jag inte lärt känna grodan och flera andra personer som är viktiga eller bara roliga att ha att göra med.
Nätet är en förunderlig plats, men lite lurig som sagt.

Ett komplement till irl, precis som förskolan är ett komplement till hemmet.

Ska motionera idag.

Känner för spinning, så det får det bli.

16 juli 2006

stafettväxling.

Okej, så gick dom då.
Förväntansfulla i mammas händer, glada, nöjda.
Det hugger ändå lite i hjärtat, men jag bemannar mig, som PO Enqvist skulle sagt.
Har ändå ex som kan och vill ta hand om ungarna och dessutom har det trevligt tillsammans och det är verkligen nåt att tacka för, har jag förstått.
Under det år som gått sedan min separation har jag absolut sett hur kassa ex kan vara.
Folk sviker och drar, fegar, fuskar och smiter....

Konstigt, det är aldrig vi som är dom kassa exen, bara dom andra, dom där....

Nåja, nu ska dom ha det mysigt med sin mor och jag ska softa i barnlöshet, först en vecka med semester och sen jobb, jobb, jobb.
Blir nog bra det.

Ja, vad fan kan vi göra?

Gaza sprängs och brinner, I södra Libanon avfyras missiler igen och får israeliska flygangrepp som tack..

Historiskt har förstås alla folkgrupper i området rätt.

Det var fel att skicka ut judarna i diasporan, rätt att låta dom återvända, fel att inte Palestina fick bli en egen stat efter kriget, rätt att det får lov att bli så nu.
Personligen är jag måttligt road av nationalstater och ännu mindre om det är nån slags etnicitet eller religion som skall vara kittet.

Men vi är där vi är.

Israel finns och består av ganska vanliga människor som går upp på morgonen och äker iväg till sina jobb. Flörtar, älskar och ser kassa filmer, precis som du och jag.
Det som är ovanligt är man alltid är hotad till livet som israel.
Döden kan komma när som helst och var som helst och det vore naivt att tro att det alltid plockar fram dom bästa sidorna hos en.
Kanske är det din unge som får huvudet bortsprångt på väg hem från skolan, eller din morsa när hon handlar grönsaker på marknaden.
Man blir lite sur av sånt.
To say the least
Var och varannan familj har dessutom mist en son, en far eller en kusin i något av krigen och då kan det lätt bli så att man tröttnar och väljer den hårda vägens politik.
Och det drabbar förstås oftast fel palestiner, inte nån äcklig fundamentalist, utan en vanlig unge på väg till skolan eller morsa på väg till marknaden...

Vad omvärlden ska göra?

Ja, vad fan kan vi göra?

Israeler och palestinier får nog själva komma på vad som ska göras, är jag rädd.

Minstebror läser.

Minstebror läser.
När vi var på badet och jag frågade var toaletten låg, så berätttade han att det var bakom huset med skylten "Simskola".
Han är fem år och jättestolt.
Det är väl gott och väl att han börjat läsa, men det känns som om det finns en läshets som innebär att alla ska kunna läsa innan dom börjar första klass.
Samtidigt blir svenska ungar allt tyngre och mindre rörliga.
Det vore kanske bra med lite balans, kan man tycka.
Så vitt jag vet är skolan bra på just läs- och skrivinlärning,(även om den nya lärarutbildningen verkar fokusera fel ibland). Det är en klyscha, men visst är det bra om barnen får vara barn och klättra och leka.
Men minstebror är glad och stolt.
Och rör sig dessutom som fisken i vattnet, om man säger så.
Det måste inte vara antingen eller.

15 juli 2006

Mina ungar på stadion.

"Nu är det äntligen väder, äntligen en doft av läder" sjunger Wilmer och det skrålar i högtalarsystemet. Nere på ståplats står en annan liten Wilmer med MFF-halsduk, precis bakom hambugergrillen. Hamburgerbröden kommer från ett företag som bär samma namn som mellanbror och han som gör två mål för MFF har samma förnamn som vår bortresta fjortis.
Mina ungar var verkligen på stadion idag. Undantaget dottern, då, men hon är ju inte intresserad av fotboll alls.

Å, fotboll, sporternas sport; idag perfekt inramad med solsken och vacker klacksång!
Klockan är snart ett och vi är kvar här inne i lägenheten.
Luther sitter på min axel och säger att jag borde göra det eller det, men det skiter jag i.
Ska ta dom på fotboll idag. MFF-AIK. Så solsken kommer vi att få uppleva.
Och hejaramsor och sånger.
Killarna tar förstås sina halsdukar på sig, sommar eller inte.
Korv och dricka i pausen.
Helikoptrarna är redan uppe och kollar runt; som alltid när det är stockholmslag på besök.

Riktiga män skallar inte!

Vi blev djupt oense om det här med Zidanes nedskallning av Materazzi.
Hm.
Jag tycker att misshandel är misshandel oavsett var det äger rum.
Det blir inte mindre av att hela världen tittar på.
Kan börja med att utse domaren till den stora hjälten och en riktig man i sammanhangen.
Skalle - rött kort upp direkt. Skitsamma att tusentals buar och att domaren garanterat blir mordhotad: här bestämmer jag och ingen jävla diva från Marseille som hux flux inte kan ta lite fula ord eller vad det nu var .
Basta.
Vilken kille.
Full cred till honom.
Märkligt är att Materazzi och Zidane käftas och ler ett antal gånger under matchen utan att något inträffar, men så helt plötsligt anser sig hjälten från Marseille ha rätt att golva sin opponent.
Sen sitter en av världens fd bästa spelare och snyftar på presskonferensen och säger att Materazzi sagt fula ord om hans mamma och syster.
Materazzi nekar.
Ingen av oss var där, så vi vet inte vad som sades, om det nu spelar nån roll.

Något vet vi dock.
Riktiga män skallar inte.
Riktiga män snyftar inte och skyller ifrån sig på andra.

Minsta lilla förståelse för Zidanes beteende skickar signalen att det kan vara okej att misshandla en annan människa.
Allt idrottsledare försöker lära ungar om rent spel rycks i ett slag bort.
Det är rätt så allvarligt.

13 juli 2006

bad, språk och nåt om grodan förstås.

Femåringen tar på sig ett par byxor och ber mig gissa vem han liknar.
Nej, det kan jag inte. "Håkan Hellström", säger han med världens leende.
Undrar var den likheten sitter?
Bägge ser ut som barn, eller?

Inget landet som vi tänkt idag, utan bassängbad i förorten.
Bakom mig på bussen sitter två damer och pratar den allra mjukaste vackraste spanskan (från Bolivia?). Dom lider inte av värmen direkt. Dom pratar om vardagliga saker, vad dom ska äta till middag och sånt. Allt fattar jag förstås inte.

På badet är det fullt ös. Åttaåringen som fan inte skulle bada eftersom han inte fick simglasögon för femtio spänn badar mest av oss allihop. Köper glass och dricka, läser sydsvenskan och börjar på korsordet, men det är för tråkigt, really. Lyssnar på olika språk runt omkring mig, polska, andra slaviska som jag inte kan skilja åt. Skånska förstås.

På vägen hem stannar vi vid Värnhemstorget och äter middag på Burger King. Två synnerligen vackra kvinnor beställer efter oss, vilket får mig att längta efter min groda. Ungarna får supermanarmand och nån grej man ska kasta. Det går nog sönder fort, tänker jag.

Och ja, grodan, du är rätt jobbig att ha att göra med ibland. Men det är bara du som är du och den jag vill ha. Som du är. Och jag är väl inte så skojig alla gånger jag heller.

12 juli 2006

Vikingarna.

Vuxna män och kvinnor spenderar sommaren på att klä ut sig till vikingar och visa mig och ungarna hur vikingar kunde tänkas leva.
Fast korvarna dom grillade såg ut som chorizo och var nog det.
I övrigt var allt på allvar. Kul och fascinerande. Jag skulle då fan inte vilja gå i vadmal en hel sommar, ens om jag fick bra betalt. En intressant grej var att varje vikingaby hade nån sorts snäll häxa som sa olika sanningar till byborna, förutsa framtiden.
Undrar hur det gick när det inte kom att stämma?
Såg ut som rena idyllen, allt, men så var det ju sommar som bara den idag.
Och ungarna gillade svärden och sköldarna förstås.

11 juli 2006

Håkan är där.

Ungarna stänger av Star Wars och switchar till Allsång på Skansen.
Håkan Hellström är där.
Underbar, men rösten håller inte riktigt idag, hör jag.
Synd, det.
Håkan har helt nyligen blivit farsa.
Läser nåt korrekt och fint i metro om faderskap och sådär. Ursäkta, men jag håller inte med.
Det är kanske reaktionär skit, men den bekräftelse som finns i att ungen har ärvt mina ögon eller min näsa är obeskrivlig. Och jag köper inte att man skulle kunna byta ut en farsa, som man byter dagmamma. Sorry, men så tycker jag. Några farsor straffar ut sig, andra fixar inte att ta hand om barnen på every-day basis, men farsor är dom, hur kassa dom än är.
Jag är glad att mina ungars mammor har hittat trevliga snubbar som är bra mot mina ungar, precis som jag gärna gungar ormarna lite då och då om det är läge för det.
Men jag håller på föräldrarollen.
Absolut.
Och nu sjunger Håkan "Jag har bott vid en landsväg".
Det låter förjävligt, men man ser gula rapsfält och slätter av röd vallmo framför sig.
Då är det okej ändå.
En gaisare som sjunger om Skåne.
Gött mos!

Alexanderhugg.

Skulle vilja hitta ett svärd som kunde slå av den gordiska knuten av oro och ovisshet i ett bestämt hugg.
Och optimist som jag är tror jag att det är möjligt.
Tills dess får vi treva, söka och ta dag för dag som den kommer.
Det funkar rätt okej.
Kärlek, ni vet.
Ingen har sagt att det bara är enkelt.

09 juli 2006

Ett år!

i morgon fyller min blogg ett år. Bläddra tillbaka och kolla om ni vill, jag själv ska försöka leva framåt ett tag nu. Många frågetecken och oskrivna blad är det som behöver rätas ut och fyllas med innehåll. Men lite coolare, lite mindre oroligt om jag finge be om nåt.

Datorn är fortfarande kass.

Bröllopet var vackert, härligt.
Unnar dom all lycka och önskar mig detsamma.

Nästan ingen dansade, alla drack och pratade i den ljumma julinatten.
Alldeles vanliga människor är förfärligt intressanta.
Och grodan var förstås vackrare än bruden, som ändå var väldigt vacker.
Absolut.

07 juli 2006

Slutar med kram

Konflikterna med fjortisen slutar alltid på samma sätt, ursäkter, förklaringar och kramar.
Önskar jag kunde tänka på det när jag är mitt i det hela och det känns helt knäppt.

(inte vid datorn)

Skiten säckade ihop och inte ens grodan kunde göra nåt.
Så nu är den inlämnad, omhändertagen.
Det är hett, hett, hett och jag får höra att är nyttigt att vara utan dator en tid, en gudomligt ingripande, rent av.
Fast, nja. Tror inte på det sista.
Får förstås mer gjort i hemmet, men saknar att kunna slänga iväg ett opretentiöst hej, bara sådär på msn.
Nä, Tyskland vann inte.
Ingen kickar fotboll som Zidane, så det blir väl Frankrike då.
Om inte Italien lyckas sy igen helt och hållet bakåt.

Skämmigt att se Marta stå och kicka iväg fobollar i mp-tröja. Verkligen.
Vem tror att partiet får röster på det?