30 juni 2006

Tyskland vinner...

Tyskland vann. På straffar. Har hela tiden trott att dom tar VM och det tror jag fortfarande. Å, det var verkligen spännande.
Läste i en annan blogg om att Tyskland inte förtjänade att vinna i fotboll, på grund av förintelsen.
Nio miljoner, fick bloggaren siffran på antalet döda till, dessutom.
Det är så korkat att klockorna stannar, måte jag säga.
Och ironiskt dessutom, med tanke på att två av Tysklands stjärnor heter Klose och Podorski.
Jodå, klockrena polacker!
Det skulle Adolf inte gillat.
Men hela tanken på en kollektiv skuld som skulle ärvas är skum. Och om alla tyskar skulle straffas när är så straffet avtjänas? Efter kriget dog ungefär en miljon tyskar i olika läger. Tio miljoner fördrevs från områden i nuvarande Polen, från Tjeckoslovakien och Ungern mm.
Två miljoner tyska kvinnor våldtogs av sovjetiska soldater, många upp till tio gånger...och alla taggtrådsstängsel murar och skam..

Nazisterna fick som mest 36 procent i valet. Det var trixande och manipulerande som ledde fram till det slutliga maktövertagandet...

Ja, så kunde föreläsningen fortsätta...

Jag tycker att varje människa är ansvarig för sina handlingar.
Det kan vara svårt att ta det ansvaret och visst borde alla vara modiga hjältar.
Men jävligt få orkar vara det.
Dom flesta flyter med strömmen och sköter sitt så gott det går.
Och det där är längesen nu.
Glöm inte, men gå vidare.

För mig är Tyskland ett land där jag haft oerhört trevligt, ett land där de gröna intill helt nyligen påverkat stort och dessutom är man vaksamma på sin historia, fast man ser framåt. Mycket gemyt, mycken värme..

Måtte Tyskland vinna VM.
Visa dom jävlarna!
Varmt, roligt, men otroligt rörigt.
Och där gick vi hand i hand, jag och grodan,händer som dock allt som oftast fick släppas, för att nåt barn sprungit bort, behövde kissa eller önskade glass.
Ibland gick vi våra rundor var och en för sig med ungarna.
Känns som om det är så vi ska ha det.
Tillsammans, men stor frihet.
Inte ihopklistrade.
Och detta att göra saker med alla barnen, så nytt och kul.
Det är barnens grej, detta, men Astrid Lindgrens storhet var bland annat att hon skrev så att både barn och vuxna berördes. Det är aldrig bara glatt- utan det finns en allvarlig botten i alla historierna. Och tom på ALV funkar det. Gillade det starkt, särskilt att det var så interaktivt; att barnen fick göra så mycket själva.
Och kul att få lära känna dig lite grand, Zirie!

Lämnade hemmet strax före fem och kom hem efter elva.
Det kräver att denna dag går i softhetens tecken.
Och det gör den.

28 juni 2006

Å, vi pratar och pratar.
Tänk allt vi har att säga till varandra.
Vi drar upp gammalt och ser fram emot nytt.
Prisar likheter och olikheter.
Vi är människor av kött och blod, det vi nu om vi någonsin tvivlade.
Nätet är en förunderlig plats; allt är så lätt, liksom.
Man kan styra andras bild av en, man kan själv se det man vill se och det kan ju gå bra men lika gärna åt skogen.
Ingenting känns eller luktar.
Bättre än nätet är telefonen, för där hör man i alla fall några nyanser i rösten.
Men att gå hand i hand eller vakna vid varandras sida är oslagbart.
Att se in i dina ögon, ba.
Say no more.

27 juni 2006

3.0

Kasst betyg, men så har bara två röstat också (i bloggportalen).
Fick dessutom inbetalningskort på posten: var så god att betala årets medlemsavgift i partiet.
Men kan jag vara med i ett parti som är emot EU, men för vårdnadsbidrag?

Biologi

Semesterdag nummer två fick jag delvis ägna åt att gå till jobbet och lämna nycklar och semesteransökan (ja, jag veeet...).
Å andra sidan var minstesonen med, så det var ett rent nöje att göra den turen. Mäktiga samtal och nya upptäckter.
Vi tog en tur genom PIldammsparken på väg hemåt, för lillebror vill titta på fågelungar. Och vi såg gäss i mängder, gräsänder, skedänder, sothöns och tom en skäggdopping. Och andra för mig okända arter. Men inga ungar. Till sist säger lillbror: "Nej, här är inga ungar...men dom håller på att GÖRA barn, nu.."
Läge för en biologilektion, kanske.
Men, nej.
Vi tog en glass istället..

För övrigt kunde man välja Glenn Strömberg till förbundskapten.
Eller president eller nåt.
Trots att han är gammal ifk:are

26 juni 2006

Semester och sjuk unge

Natten till min första semesterdag åskade det som bara den. Sen började det regna förstås och så har det gjort större delen av dan.
Nu gör inte det så mycket; jag behövde tvätta och sånt där, åttaåringen ligger sjuk i storebrors säng och läser om Sune. Igår när grodan var här var det däremot strålande sol med så där lagom vind.
Vältajmat som fan.
Igår var det hon och jag, idag är det jag och ungarna och på torsdag är det hon, jag och alla ungarna (och dessutom Zirie med junior!).
Då måste det väl bli växlande molnighet, tänker man.
Fytal i femåringar också, det blir en upplevelse.
Hmm..semester?

25 juni 2006

Vin ÄR nödvändigt!

"Vin har den lägsta inkomstelasticiteten och är oelastisk (0,71). Vin kan således, enligt ekonomisk teori, betraktas som en nödvändighetsvara."
Ur utredningen "EU-anpassning av alkoholpolitiken - effekter av utökade införselregler och lägre alkoholpriser." (1999) av Lundborg/Holmström/Lindgren.

När du vill, hur du vill.

Coca-colan är uppducken, solbrännan sätter sig på plats och kinderna är röda och tvättid bokad. Den grekiska salladen står i kylen och väntar.
Du är välkommen tillbaka.
När du vill, hur du vill.

Alltid nån annans fel.

Haha, jag fick rätt.
Och, ja, Zirie, klart jag borde satsat pengar.
Men jag brukar ha otur med sånt, så jag lät bli.
Tyskarna vann välförtjänt matchen; dom var bättre, det är bara att kolla statistiken från matchen, så ser vi, fler skott på mål, större bollinnehav och så framför allt två mål mer.
Matchen hann knappt ta slut innan det var dags att skylla på andra.
Det var domaren, det var byte vid straffsituationen, det var si, det var så. Men , som sagt, tyskarna spelade bättre och vann.
Att skylla på andra är alltid bekvämt, därför görs det hela tiden och i alla sammanhang.
Det är taskiga barndomar, det är elaka chefer och fruar , förföriska kvinnor och ditt och datt.
Å, sånt skitsnack.
Det finns förstås då och då förklaringar. men det är alltid ditt eget ansvar; allt du gör, allt du ser hända, allt du kan förändra ska du förändra efter rimlig förmåga.
Det är ingen annan som har ansvar för det du gör.
Tyvärr.

Fattar du inte det, så får du gå i ditt elände.

24 juni 2006

Heja Sverige, EU och hela världen.

Idag spelar Sverige fotboll mot Tyskland klockan fem. Samma sorts fotboll, really, men vi hejar ju på Zlatan, Henke och dom andra svenskarna, eller hur? Kul, det där med med hejandet. Folk som inte vet vad offside är och som aldrig ens försökt slå ett inlägg har blivit värsta fotbollsfansen. men så där är det ju alltid, så varsegod. Så länge man håller sig till fotboll. På riktigt är ju Tyskland och Sverige vänner och med i den stora unionen. Vi samarbetar och borde rimligtvis ha samma pengar också, så att man direkt kan jämföra priset på en ost i Hamburg och en i Trelleborg, eller så. Men viktigare än ostpriser är att dra åt samma håll. För hela världens skull. Ett solidariskt Europa för en solidarisk värld, liksom. Miljöproblemen fastnar inte i tullen och behöver inte växla pengar. Så heja sverige, EU och hela världen.
Och Tyskland vinner nog tyvärr i eftermiddag.
2-0?

Nu.

Nu har jag dammsugit hela lägenheten, diskat, plockat undan.
Ställt fönster på vid gavel och bäddat med svala rena lakan.
Den ena blomman är död, men den andra har jag lyckats hålla liv i.
Nu kan du komma hit.

23 juni 2006

Midsommar.

Gillar hela paketet, faktiskt.
Sill, jordgubbar, dans kring stången, grilla på kvällen, öl, nubbe, rödtjut, nattbad (har jag nog aldrig gjort på midsommar, erkännes) och sådär. Vid två tillfällen har jag firat på vandrarhem med vänner, bekanta, vänners vänner och bekantas bekanta.
Exet var bra på att fixa sånt.
Det har också varit fester i stugor, radhus och på balkonger mitt i stan. Utomlands har jag varit ett par gånger...Spanien...Israel...då har midsommar bara passerat utan att det märkts. I år kunde ha varit första midsommaren i Sverige utan barn. Men så bestämde sig fjortisen att hänga med på festen hos Björn och så blev det med barn i år också. Ett år sov jag min midsommarnattssömn på ett berg vid Marstrand...en annan midsommarnatt satt jag och pratade fotboll med en snubbe efter alla andra somnat.
Så jävla romantiskt har det sällan varit.
Livet är ingen film.
Men i morgon, så!

Hippie...

Jag gillar mitt långa hår.
För det mesta i alla fall. Det ger mig en karaktär som skiljer mig från mängden.
Men är jag en hippie?
Jo, det stör mig att jag fick omdömet "En hippie med fyra barn...etc", för det känns så före detta.
Dödare än Jimi Hendrix och/eller Janis Joplin...jo jag gillar bägge..för all del.
Vill så ogärna bli inramad i ett fack, vill bara vara Anders....om aldrig så vilse på Värnhem.

22 juni 2006

Traditioner på dagis

Så nu missar sonen midsommarfirandet på dagis. Tänker att det inte spelar nån roll eftersom det ändå ska firas i morgon. Jag irriterar mig faktiskt på att dagis tar ut allt i förskott och sätter agendan för hur traditioner ska firas. Trist som fan. om man verkligen är ett komplement, så gör man nåt annat av det. Ibland motiveras traditionalismen med att "vissa barn får inte jul/påsk/midsommar annars". men i så fall har ju föräldrarna valt det. Sill och stänger måste man väl inte ha, eller?

Min självbild och andras bild av mig.

Lämnar mellansonen på fritis. Det är morgonmysigt med oboy och frukostbullar. Vi möts av breda leenden och välkomnanden.
Så ser den svenska välfärden ut när den är som vackrast, tänker jag.
Mjuk, inbjudande.
På väg hem tänker jag att han no egentligen inte får vara där när jag vabbar med hostbrorsan.
Jaja.

Hypersocial, inte så vacker, men charmig i somligas ögon. Lite för på ibland. Konversant, men med en tendens till dryghet..

Lite sån är den, självbilden. Ibland får den sig dock några törnar. Minns tex i vintras när jag varit på en partifest med påföljande utgång mitt under brinnande depression, men ändå. En av partiets smartare kvinnor hävdade med emfas i ett skvallrigt samtal med nån som inte varit där att: "det var roligt och att Vilse på Värnhem stötte på mig....".

På samma vis fick jag härom dan ett tips från någon på jobbet att jag inte skulle vara så flörtig mot vissa mammor.....

Så sent som igår fick jag höra ytterligare en sak som fick mig att fundera. Någon jag träffade ett par gånger i vintras gav ett dräpande omdöme om mig till en tredje person. Jobbig snubbe som föreläser och sånt där.
Och jag som tyckt att jag var så trevlig.

Sen jag träffade grodan har det bara varit hon i mitt sinne. Jag flörtar verkligen inte med några mammor och den där kvinnan i partiet försökte jag bara konversera och skämta med.. Får folk att skratta ganska lätt irl och gillar det. Pratar lättsamt.
Är det att flörta?

Nej, jag ska inte slå bort det. Det är folks bild av mig, i alla fall någras.

Måste fundera.
Okej, grodan, den där låten är bra...

21 juni 2006

Väntar på åska.

Min gud, vilken patetisk figur jag har varit under några veckors tid, tänker jag när jag går med dagisungarna genom parken.
Skall vara restriktivare och mer eftertänksam.
Skydda mig och mina kära bättre.
Synd, annars, för jag tror ju på total öppenhet...egentligen.
Dagisungarna fick klättra upp och ner för höga kullar och gå till konsthallen och se en kul utställning med flyg som tema.
Hatar snacket om att man ska lära sig av barn, men ett kan jag lära och det är att ta dagen lite mer som den kommer och plocka blommorna längs vägen.
Regnar det i morgon, så regnar det i morgon, men just idag är det sol. Jag ska försöka nöja mig med det.

Nu spelar två söner kalaha och en tittar på. Fotbollen står på i bakgrunden.
Det är dags att botanisera i köket och hitta nåt gott.
Friden lägger sig över ett hett Värnhem, som verkar vänta på åska.

20 juni 2006

En ful vit byrå

Köpte en ful vit byrå för åttio spänn på den lilla loppisen på andra sidan torget. eller second-hand är det väl.
Allt är billigt där, allt, men tyvärr ska dom stänga om nån månad.
När jag frågade om jag kunde få låna en säckkärra, fick jag omedelbart ett erbjudande om att få den hemkörd.
Mannen på lagret körde skåpbilen dom två kvarteren och tog knappt emot ett tack.
Såna människor finns.
Jag funderar på om det är det kristna hos mannen som kör att han är så där. Hela loppisens syfte är att samla ihop pengar till fatttiga barn i Afrika eller nåt. Vet inte riktigt, men det är väl bra att man gör nåt för andra, hjälper mig och fattiga barn och så.
Om man kallar sig kristen eller vad spelar ingen roll.
Ändmålet helgar medlet som Igge sa.

Skönt också att kunna lägga ungarnas kläder så att dom kan ta själva när det behövs.

19 juni 2006

Nyttan av att vara förbannad.

Hela dagen idag har jag varit förbannad på mitt ex som är så på mig och så fyrkantig i sina resonemang. Anledningen är att jag sa emot henne och krävde något för en gångs skull. Det kommer jag att fortsätta med. Hela vägen till FR. Men det gav mig energi att ta itu med saker. På jobbet blev massor gjort, både planerade och spontana saker. När jag sen kom hem drog jag och fjortisen i flygande fläng ut för att shoppa loss till honom. Han har växt ur rubbet av sina kläder, liksom. Sen hemma satte jag igång och organisera min garderob igen och nu är det dags för småungarnas rum. Ska kanske bråka med henne lite oftare. Nej, det menar jag verkligen inte. Blir också beklämd över hur kollgor (...nej, det är dom fan inte...) på ormarnas dagis ger ambitiösa och duktiga föräldrar dåligt samvete. Mer fel kan man inte göra i relationen till föräldrarna, eftersom nyckelordet där skall vara tillit, de lämnar sina allra käraste i våra famnar och måste alltid känna att vi drar åt samma håll för ungarnas skull. Såg förresten en tjej idag som var väldigt lik Billy idag, genom fönstret på vårt lilla hus i parken..

Hm, är det ett samband, eller?

17 juni 2006

Äpplet faller inte långt från trädet...eller nåt.

Dottern kommer infarande i lägenheten nyblonderad, men glad.
"Men älskade unge, du ser ju ut som..." och sen följer en synnerligen inkorrekt kommentar anspelande på hur man tänker sig att lokalvårdare från vårt södra grannland ser ut...
"Tycker du att det är snyggt?"
Och ja, hon tycker det är snyggt och hon bestämmer själv.
Sen sitter vi och pratar politik, jag förfasar mig över att en bekant tänker rösta på moderaterna i valet.
"Det tänker jag också göra, när jag får rösta", säger åttaåringen med huvudet inne i datorskärmen.
Och även han bekräftar sin hållning vid min förnyade framställning.
Det var den tredje chocken den dagen.
Den allra första var att fjortisen vill jobba med bilar.
Bilar! Jag har inte ens nåt körkort...och MILJÖN...tänk på den!

En blonderad städerska, en moderat och en bilförsäljare....Yeah, right. Ibland lyckas man för bra i sin strävan att fostra sina barn till självständigt tänkande individer.
Tur jag har min lille femåring som fortfarande går att påverka.
Eller är det kört där också?

Sommarsoft på Malmgården.

Rena idyllen här idag. Två barnkalas på gården och tre bröder som spelade fotboll med sin pappa. En bror fick kritik av en annan för sitt bristfälliga passningsspel, den tredje ägnade en stor del av tiden åt regeltolkningar och en fadern fick agera huvuddomare.
Men det var så kul, så.
Solen kom tillbaka till våra liv och vår fina gård.

information och billig present.

Jag har varit grymt informationsgalen, så till den milda grad att jag ett tag tog med mig mobilen ut när jag sprang, för att inte missa nåt, gott eller dåligt. Nu är det lite bättre, men inte tillräckligt. Jag måste kunna stänga av mer. Jaja, det om det. Idag när vi skulle gå ut i solen så började det regna, så jag fick gå in igen och hämta jackor. Men det var ett skönt varmt regn, så det gjorde inget. Minstesonen ska på kalas i morgon och valde till pappas plånboks glädje en present för 25 spänn. Fan, skulle ha köpt jordgubbar också. Det är ganska dyrt, däremot. Nu skriker dom och slåss. Ska gå ut på gården, det blir lugnare så.

15 juni 2006

Skolavslutning.

Beredde mig på en fajt, men fick bli glatt överraskad, faktiskt.
Alla drog åt samma håll och tack A. för att du är ett sånt bra ex att samarbeta med!
Sen var det skolasvlutning och kinarestaurang.
Vädret, just så vackert som man har anledning att hoppas på.
Och lillebror fick följa med fast det inte ens börjats med nån skola där. Servitören var trevlig och pratade om fotboll och vädret, så som man gör. Frågade i tur och ordning pojkarna om vad som varit roligast under året. För fjortisen var det roligaste när han klättrade i träd på lägerskolan,
för mellisen att man hade mer aktiviteter i skolan (?)
och för minstingen showen dom satte upp i maj.
Och farsan då?
Två grejer, delad etta; att jag blev frisk och att jag träffade grodan. Delvis hänger det ihop och säkert hade jag blivit frisk även utan henne, men med var fan så mycket roligare.
No matter what som är eller blir eller så.
Fast det sa jag inte till pojkarna.
Det bär jag här inne.

Å, nu kan sommaren börja!

14 juni 2006

Inget särskilt.

Okej, så jag har inget särskilt att skriva idag.
Eller, fel, inget jag vill förmedla till er i alla fall. så orden får falla lite som det passar.
Simpsons och VM dominerar här på Ehrensvärdsgatan just nu.
Fjortisen regerar och jag är mer passiv.
Då blir det fiskpinnar och pomfritt till middag och juice istället .
I morgon slutar han åttonde klass.
Det har inte varit så roligt för honom, direkt - så varsågod här har du ditt lov.
Imorgon firar jag och brödraskaran lovet med att gå på kinarestaurang. Lillebror får gå med, fast han har långt till skolmognad.
Idag var det inte lika varmt. Synd det.
Varför är det inget vatten i Rörsjöparkens plaskdamm?

12 juni 2006

Ein bisschen Frieden

Minns hur en dryg rescensent här i Sverige skrev "Ja, nu har fredsbudskapet också kommersialiserats". Surt som fan. Han fattade antagligen inte dubbeltydigheten - ein bisschen frieden betyder ju också "lite lugn och ro". Låten var vedervärdig men sångerskan söt, minns jag, Det var en varm vår som skulle bli en härlig sommar. Vi analyserade texten på tysklektionen, min härliga tysklärare Fransi som senare skulle ge mig ett av de viktigaste råden jag fick i mitt liv.

Lite lugn och ro, är det så jag ska ha det?

Nej, det ska vara balans. Lugn och action. just nu händer det mycket i mitt liv, känner jag. Det rullar på åt olika håll. men snart tar semestern och lugnet vid.

Satt med exet och picknickade vid Mölleplatsen och hade det helt okej på sonens avslutningsbrännboll.. Ein bisschen Frieden där också. Kan behövas, verkligen.

11 juni 2006

Vänner, en helg i hetta.

Vänner är det jag försummat och saknat, när jag pendlat till Floda varannan helg och vänner är vad jag odlar nu.
På lördagen kom några boys hit och kollade på fotbollen, åt chili och gick ut sen och i fredags var det kallis och idag satt jag och fikade med en mycket föredetta kärlek några timmar.
Vi fnissade åt att jag var tvungen att gå innan hennes barn kom hem, som om det varkligen var nåt mellan oss.
Men det är ju inte det.
Mer än ett litet romantiskt minne; en sagolik kväll på en kulle vid Malmös underbara strand, en ljum sommarkväll då och ett lite tråkigt men nödvändigt slut en kort tid senare.
Nu, ett antal korsade broar senare, så har vi en del att snacka om, faktiskt och inga hårda känslor alls, tvärtom, really.

En efter en besannas mina farhågor; det som jag trodde men slog bort som nojor. Och jag blir besviken som fan. En baksida med att vara analytisk och sensibel är att man ser det komma. Det finns verkligen gåvor man inte vill ha.

Hett, hett, hett och jag bara älskar det.

Kim från start!

flaggviftandet

Stör mig på flaggviftandet.
Det påminner mig om när jag var i Sovjet eller DDR, när det begav sig, det får mig att tänka på dansk flyktingpolitik, på EU-motstånd och hela den nationalistiska sörjan.
Men jag vet att jag nog har fel. Zlatan heter ju som han heter och Henke ser ju inte ut som en SS-soldat direkt....hudfärgsmässigt. Och jag hejar också, svär och skriker framför TV:n.
Men det stör mig som sagt.

09 juni 2006

Sommaren är här!

Satt på kallbadhuset med en vän, softade i solen, drack öl och tog en bastu. Badade i havet, minsann, för första gången i är. Det var varmt, både på bryggan och i ännu mer i bastun och jag kände att glädjen till livet återvänder till mig långsamt men säkert. Skickade mess till grodan och det kändes helt okej. Nu startar fötbolls-VM, den stora festen.
Vart fjärde år sen 1974 har jag suttit där och tittat. Minns Edströms fantastiska volleyskott, der Bombers fjorton mål, Kempes och den store Maradona. Och straffarna i solen 94. Och nu, Zlatan och Henke
Å, så kul och spännande.

Sommaren är här.

06 juni 2006

Kärlek istället för gud.

På plats på playan läser jag, äter glass och dricker kaffe. Framför mig sitter ett par med en liten tjej; jag vet vilka dom är, men det är komplicerat, fd vänner till en fd kärlek. Träffar Elisabeth frå bokcirkeln och hon är genuint glad över att se mig och att jag ska komma tillbaka. Jag som själv tycker att jag gett så lite i gruppen; ja, där ser man.

På sidan 41 i Owe Vikströms bok "Långsamhetens lov" hittar jag det.
Det blir en aha-upplevelse utöver det mesta:

"Just när alla förställningar om en överjordik värld tycks ha förlorat sin glans har drömmen om kärlek fått en aldrig tidigare skådad funktion. Samtidigt har dess bärförmåga sjunkit drastiskt.De stegrade förväntningarna på den jordiska kärleken mångfaldigar sannolikheten för misslyckande.Det utvecklar hos individen ett irrande sökande efter "den rätta partnern" som måste, bara måste, vänta runt hörnet. Men partnern orkar inte med denna idealiserade projektion, därav den aldrig sinande ömhetstörsten".
Där satt den som ett smäck.
Trots det högtidliga språket skjuter det in en pil djupt i mig.
Vi tror inte på gud, utan på kärleken.
Vi är kärleksheroinister (eller fundamentalister) och när partnern inte motsvarar det vi trodde på, funkar det illa.
Och man vill som partner inte utmålas som så jävla bra, för det är man inte.
"Man", du, jag, ingen.
Sen drar vi vidare mot nya misslyckanden.

Känner mig grymt träffad, som sagt.
Har sett det från bägge håll, kan jag lugnt säga.

The number of the beast

666. Idag, alltså. Odjurets nummer och den ringsignal som jag valt till mina yngsta barns mor. Som ett skämt förstås, nån jävul är hon inte, fast vi kommer dåligt överens om barnens vistelsetider och en del annat.

Är det inte märkligt att man kan få många kommentarar när man skriver om banala saker i sin blogg, men att det blir alldeles tyst när man är allvarlig? Jag fattar varför det är så, men tycker det är sorgligt. Det är allvaret som är riktigt viktigt.

Tror nog att vardagsbloggandet röjer mer sanningar och allvar än man först kan tro. Hur jag lever, vad som är viktigt för mig framgår av det jag väljer att göra i min vardag. När jag kollar bakåt i min blogg känns det så, i alla fall.

Man väljer sina egna, men inte andras handlingar. Man kan bara förändra sig själv, inte någon annan. Men det vore väl fan om man inte försökte påverka sin omgivning både som kollektiv och i det enskilda fallet. Å andra sidan, som jag snackat om förr, så har man inget val när man är övertygad om vad som är rätt. Då är allt annat än det fel. Fast det finns ju nyanser och oklara gränsdragningar, kan man lugnt säga.

Dagen ska jag ägna åt städning, läsning, diskning och kaffedrickande.
Tänker gå ut och lägga mig på en filt nånstans också. Det sociala djuret behöver träna sig i ensamhet. Bra att passa på nu. Fast om nån hör av sig, lär jag hänga på, jag är ju bara människa.

05 juni 2006

Jag, idag.

Hade märkligt nog satt klockan på 0730, vilket inte är så smart, eftersom det är precis då jag förväntas börja arbeta. Men jag vaknade av mig själv klockan kvrt i sju, så jag hann, men med ett nödrop. Jag sover nästan alltid i ett streck nu. Sömnen strulade länge och väl, men nu är det bara det vanliga som så många andra; i säng för sent och upp för tidigt. På jobbet var allting klämdagslugnt. En delegation promenerade till stranden och lagade mat på trangian och kastade macka. Själv vikarierade jag för kocken eftersom han hade ledigt just idag. På väg hem tittade jag in för att hämta min cykel hos reparatören, men det visade sig behövas en ny kedja och krans också (vad har jag gjort med den där cykeln) så den fick stanna fram till halv sex. Nycklarna satt inte i knippan när jag kom till min port, så det blev att ringa runt. Min ena reservnyckel visade sig vara i Helsingborg och den andra i Ystad, så jag fick vänta, vänta. Gick in på Caroli city och kollade på böcker. Tänkte vinka till en jag känner på gatutidningen Aluma, men hon var inte där, så jag gick in i kyrkan en stund och tände ett ljus för...ja, inte vet jag. Satte mig ner en stund. Det spelades på orgeln och det var vackert. Bach, kanske? Sen ringde exet och så att hon var hemma, så jag kunde komma och hämta mellansonens nyckel. Blev bjuden på kaffe och exet och jag satt och pratade vettigt som vuxna människor gör.

Denna post skulle handla om vad "jag" är.

Det är inte jag, skriver man ibland när man gjort nåt dumt.

Men vem fan är det annars.

Alien?

Nej, allt man gör får man stå för oavsett om man kallar sig frisk, sjuk eller så.

Och detta jag är ens hela jag och det måste man se i spegeln varje dag annars funkar det inte, livet.

04 juni 2006

Johanna!

Varför ligger min favvoblogg nere?

Navelsträngen av.

Navelsträngen slets inte av i ett enda ryck, utan gnagdes mera av efterhand. Minns i januari, när jag satt och drack kaffe med henne på Stockholm C. Jag hade varit på möte på riksdagen och var på väg till ett stort äventyr i Dalarna. Och där satt vi och pratade vuxna emellan; om böcker och om våra sjukdomar. Hon drack sin latte och jag mitt kolsvarta och jag fattade att hon var utflugen. Igår satt jag på hennes golv och drack kaffe och småpratade. Mitt huvud var fyllt av mycket annat, men jag satt ändå där och förundrades över att detta var min unges hem, hennes egna. En trevlig lägenhet i ett kasst område, precis som min första egna, numera bortsanerade bostad i Tynnered. Det var rent och snyggt, i taket hängde nåt som jag aldrig skulle hängt där, på väggarna sattMarilyn i all sin mytomspunna skönhet. Svärsonen skruvade ihop IKEA-bord i köket och det luktade färskt trä och en dåligt avkalkad bryggare. Småpojkarna tittade med stora ögon. Vi sa hejdå och gick.
Historiens vingslag, verkligen. Och navelsträngen ÄR av.

03 juni 2006

För mycket vid datorn

Nu när Ågren tycks regera min skalle är det väl lika bra att fortsätta självprövningen, medan vågen ändå svallar.

Märklig, hm. Det har ingen kallat mig förr. Det är jag gärna.

Jag sitter för mycket vid datorn.
Antagligen mycket för mycket.
Bloggar, surfar och msn-ar.
Tänkte på det nu ikväll, när jag faktiskt frivilligt lämnade datorn och satte mig med en unge i knät framför TV:n.
En liten sak, kan man tycka, men symbolisk nog.

Det ska bli ändring på det nu.
Mindre dator och mer människor irl.

Sanningen

Men det är dyrt att inte leva i sanning, fast det är det man vill och sagt att man ska. Svårt också när man bestämt sig för att ändra på det och vara den man egentligen är och se sanningen. Förstår innerligt varför självmordsfrekvensen är hög bland folk på väg tillbaka.
Priset man får betala för gamla lögner och misstag är så högt.
Jag vill ju tro att sanningen renar och att ursäkter kan kompensera.
Att säga som det är är också det en oerhörd risk.
Men det är den risken man måste ta.

På eller av, köra eller åka med?

Har missat så mycket och så många, därför att jag inte varit aktiv och på.
I min tidiga ungdom kunde jag sittta och vänta på att nån skulle se mig och trolla med mig till nåt slags paradis.
Nu känns det som om saker glider ifrån mig för att jag är sådär aktiv och på som jag önskade innan. Nu är jag ganska bra på att säga vad jag tycker, ta risker och chanser....men jag får mest stryk av det, känns det som. Läser i en bok att jag borde lära mig att bara stänga av ibland. Att gå in i mig själv emellanåt. Tycker nog att jag gör det, men det jag gör är kanske nåt helt annat och fel.
Vill ha balans, fan...

Nu tassar en femåring upp och en åttaåring ligger redan och softar i min dubbelsäng.

Vad sägs om lite här och nu?

Vad sägs om lite svar.

01 juni 2006

Ett år av frihet II

Idag har det regnat och varit solsken om vartannat.
Däremellan har det varit mulet då och då.
Den här dagen liknar det här året.
Eller livet, kunde man säga.
Själva flyttdagen var en klang och jubelfest, det kunde man inte tro. Vädret var strålande och vänner och bekanta hjälpte till och till och med exet. Vi stånkade och bar och därefter åt vi pizza, vill jag minnas. Det var lite av sista natten med gänget. Jag gick med på alldeles för mycket i min iver att komma loss. Exet fick från början ett oproportioneligt stort ansvar och makt över barnen och därigenom, indirekt, mig.
Jag hade sett framför mig hur jag och exet skulle skratta, samarbeta och gå vidare med barnen i fokus.
Men jag misstog mig.
Nångång i slutet av juni drog exet in mig i ett hörn och väste att nu fick jag välja mellan att leva singelliv eller ha barnen.
Hon hade hört att jag träffat nån - något som jag varken sa bu eller bä om - och sen så var allt förändrat.
Ingen flexibilitet, direkta sabotage mot min och barnens tid tillsammans, ständiga telefonsamtal när barnen var här om stort och smått, kontroll, anklagelser och skitsnack.....och till sist "jag vill att barnen är hos dig så lite som möjligt".
Och jag som fortfarande kände skuld efter att ha tagit initiativ till separationen vek ner mig alldeles för mycket. Gav med mig, la mig, förudmjukades.
Och till sist - i november- kraschade jag.
Det fanns annat med i den kraschen, verkligen och en sak stod klart.
Ansvaret för mig är mitt eget.
Så nu lägger jag detta till handlingarna och går vidare.
År två står jag starkare än nånsin på egna ben.