Post-köpenhamnsyndrom

Jag känner mig trött och nedstämd idag. Annat var det igår. Glöggpremiär och en mammatur till Köpenhamn gjorde susen trots dåligt väder. Detta nära Köpenhamn, Kim Larsens och Anna Pihls stad, storstaden runt hörnet. Köpenhamn är inte Danmark, här kännns inte småaktigheten och rasismen så tydlig som på landsbygden. Idag känner jag att jag glömt och försummat. Plågas under borde och har dåligt samvete för att jag sitter vid datorn för mycket. Tvivlar på både det ena och det andra. Men jag vet att också det kommer att passera förbi. Hoppet återkommer.