Idag har jag inte varit någon vidare bra pappa.
Tyst, asocial, tråkig.
Men när åttaåringen skulle hem till mor blev det ändå så att han vile stanna här. Inte för min skull, utan för sin egen skull.
Det var så mysigt att vara här med mig, sa han.
Denna kärlek som man får utan att förtjäna det!
Det finns helt klart fyra goda skäl att fortsätta leva.
Som om jag inte visste det.
Och mor accepterade!
Drömmer jag?
1 kommentar:
med tiden inser man vad den ena eller andra parten behöver.... och med tiden inser man att det man att man lär så länge man lever.... kanske var det det som hände.
Härligt att sonen ville stanna.
/K
~Z
Skicka en kommentar