Han somnar i soffan, gör han.
Drömmer mardrömmar för en gångs skull och jag bär in honom i hans säng.
Han verkar så liten och sårbar där han ligger.
Långt ifrån den tuffe femåringen som kan så många fula ord och har så roliga tankar att redovisa.
Nu är han stillsam, hjälplös och maktlös.
Vi föräldrar har alla möjligheter i världen att göra rätt och fel.
Vilket oerhört ansvar vi tagit på oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar