Långt borta i fjärran såg vi honom spela, sonen.
Och fadershjärtat blev stolt, när vår tuffe försvarare gick in i närkamperna utan attt fega.
Vi var där allihop, alla klubbens aktiva.
En gemenskap som finns och som gjorde att vi valdes til årets förening i Malmö förra året.
Och Kenneth är oerhört mjuk, men bestämd, ställer krav men är omtänksam som en bra idrottsledare ska vara. Det var en stor dag för våra ungar och en stor stund nrä läktarna genljöd av applåder för VÅRA spelare. Min unge...
Efter att våra ungar hade spelat fylldes stadion med folk och huvudmatchen började.
Ett hav av blåa halsdukar och en pyttesektion med röda. Sång från läktarna
Mål, jubel, felaktiga domslut, buarop och visslingar, stämnng, kul fotboll.
Malmö stadion när det är som bäst.
Ett stort vi!
Å, du skulle varit med, grodan...
Musik: "Det regnar på Malmö stadion" - Wilmer X
5 kommentarer:
Mmm, visst skulle jag det!
En euforisk känsla som är obetalbar...
den är ju det. Nu vill jag bara tydligt säga att det är på gamla ullevi jag egentligen hör hemma.
Drömmer om en son i grönsvart, men han däremot, siktar mot Camp Nou...
Kom av en slump in på din blogg. Kul att se att du lever och har hälsan, det verkar ha hänt en del sedan vi sågs.....
Little Willie John; Ja, blickar jag bakåt några år kan jag bara säga, wow...allt och lite till har hänt. Och nog har jag hälsan alltid. Livet är spännande!
Skicka en kommentar