oSprang hemåt längs Kungsgatan. En skön runda, jag njöt fast jag var trött.
Och så krasch bang, en kvinna faller av cykeln och ligger kvar. Jag rusar dit förstås, obehagligt som bara den är det.
Jag hjälper henne upp och hon faller mig om halsen, till synes chockad. '
Men hennes lukt är alkohol och jag börjar prata för att se vad jag ska göra.
Frågar om hon är på väg hem, eller bort eller vad som hänt eller händer.
Följer henne en bit bort på vägen, som hon vill.
Jag gör bara vad vem som helst skulle göra, men hon börjar tjata om att jag är vacker, att jag ser ut som en ängel, att min kropp är fin och till sist vill hon förstås ha med mig hem.
Det är obehagligt och jag säger hejdå, vänder och går åt mitt håll.
Hon ropar först och skriker sen att jag ska stanna, komma tillbaka följa med.
Men jag kan inte bota hennes ensamhet eller olycka eller för den delen hennes missbruksproblem.
Kan vara en medmänniska för vem som helst, men inte någons ängel eller räddning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar