Å, vi pratar och pratar.
Tänk allt vi har att säga till varandra.
Vi drar upp gammalt och ser fram emot nytt.
Prisar likheter och olikheter.
Vi är människor av kött och blod, det vi nu om vi någonsin tvivlade.
Nätet är en förunderlig plats; allt är så lätt, liksom.
Man kan styra andras bild av en, man kan själv se det man vill se och det kan ju gå bra men lika gärna åt skogen.
Ingenting känns eller luktar.
Bättre än nätet är telefonen, för där hör man i alla fall några nyanser i rösten.
Men att gå hand i hand eller vakna vid varandras sida är oslagbart.
Att se in i dina ögon, ba.
Say no more.