30 juni 2006

Varmt, roligt, men otroligt rörigt.
Och där gick vi hand i hand, jag och grodan,händer som dock allt som oftast fick släppas, för att nåt barn sprungit bort, behövde kissa eller önskade glass.
Ibland gick vi våra rundor var och en för sig med ungarna.
Känns som om det är så vi ska ha det.
Tillsammans, men stor frihet.
Inte ihopklistrade.
Och detta att göra saker med alla barnen, så nytt och kul.
Det är barnens grej, detta, men Astrid Lindgrens storhet var bland annat att hon skrev så att både barn och vuxna berördes. Det är aldrig bara glatt- utan det finns en allvarlig botten i alla historierna. Och tom på ALV funkar det. Gillade det starkt, särskilt att det var så interaktivt; att barnen fick göra så mycket själva.
Och kul att få lära känna dig lite grand, Zirie!

Lämnade hemmet strax före fem och kom hem efter elva.
Det kräver att denna dag går i softhetens tecken.
Och det gör den.

1 kommentar:

Zirie sa...

Tack det samma du... :-)
Jag försökte hålla "replängds avstånd" (som Ronja ville ha Birk)
utan att för den skull verka otrevlig och /eller ignorant(hoppas jag) !

Berättelserna är strålande å jag längtar till den dagen då jag kan läsa Bröderna Lejonhjärta ihop med Oliver. Strålande bok, frågan om den inte är den bästa, den och Ronja. Sedan saknade jag Saltkråkan men vi kan ju hoppas påa tt den tillkommer under vinterns ombyggnad av Astridlindgren gården (såg du den för alla röda hjärtan å leenden? )

Å man får hålla i sina ädelstenar...

~Z