666. Idag, alltså. Odjurets nummer och den ringsignal som jag valt till mina yngsta barns mor. Som ett skämt förstås, nån jävul är hon inte, fast vi kommer dåligt överens om barnens vistelsetider och en del annat.
Är det inte märkligt att man kan få många kommentarar när man skriver om banala saker i sin blogg, men att det blir alldeles tyst när man är allvarlig? Jag fattar varför det är så, men tycker det är sorgligt. Det är allvaret som är riktigt viktigt.
Tror nog att vardagsbloggandet röjer mer sanningar och allvar än man först kan tro. Hur jag lever, vad som är viktigt för mig framgår av det jag väljer att göra i min vardag. När jag kollar bakåt i min blogg känns det så, i alla fall.
Man väljer sina egna, men inte andras handlingar. Man kan bara förändra sig själv, inte någon annan. Men det vore väl fan om man inte försökte påverka sin omgivning både som kollektiv och i det enskilda fallet. Å andra sidan, som jag snackat om förr, så har man inget val när man är övertygad om vad som är rätt. Då är allt annat än det fel. Fast det finns ju nyanser och oklara gränsdragningar, kan man lugnt säga.
Dagen ska jag ägna åt städning, läsning, diskning och kaffedrickande.
Tänker gå ut och lägga mig på en filt nånstans också. Det sociala djuret behöver träna sig i ensamhet. Bra att passa på nu. Fast om nån hör av sig, lär jag hänga på, jag är ju bara människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar