Lämnar mellansonen på fritis. Det är morgonmysigt med oboy och frukostbullar. Vi möts av breda leenden och välkomnanden.
Så ser den svenska välfärden ut när den är som vackrast, tänker jag.
Mjuk, inbjudande.
På väg hem tänker jag att han no egentligen inte får vara där när jag vabbar med hostbrorsan.
Jaja.
Hypersocial, inte så vacker, men charmig i somligas ögon. Lite för på ibland. Konversant, men med en tendens till dryghet..
Lite sån är den, självbilden. Ibland får den sig dock några törnar. Minns tex i vintras när jag varit på en partifest med påföljande utgång mitt under brinnande depression, men ändå. En av partiets smartare kvinnor hävdade med emfas i ett skvallrigt samtal med nån som inte varit där att: "det var roligt och att Vilse på Värnhem stötte på mig....".
På samma vis fick jag härom dan ett tips från någon på jobbet att jag inte skulle vara så flörtig mot vissa mammor.....
Så sent som igår fick jag höra ytterligare en sak som fick mig att fundera. Någon jag träffade ett par gånger i vintras gav ett dräpande omdöme om mig till en tredje person. Jobbig snubbe som föreläser och sånt där.
Och jag som tyckt att jag var så trevlig.
Sen jag träffade grodan har det bara varit hon i mitt sinne. Jag flörtar verkligen inte med några mammor och den där kvinnan i partiet försökte jag bara konversera och skämta med.. Får folk att skratta ganska lätt irl och gillar det. Pratar lättsamt.
Är det att flörta?
Nej, jag ska inte slå bort det. Det är folks bild av mig, i alla fall någras.
Måste fundera.
Okej, grodan, den där låten är bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar