Haha, jag fick rätt.
Och, ja, Zirie, klart jag borde satsat pengar.
Men jag brukar ha otur med sånt, så jag lät bli.
Tyskarna vann välförtjänt matchen; dom var bättre, det är bara att kolla statistiken från matchen, så ser vi, fler skott på mål, större bollinnehav och så framför allt två mål mer.
Matchen hann knappt ta slut innan det var dags att skylla på andra.
Det var domaren, det var byte vid straffsituationen, det var si, det var så. Men , som sagt, tyskarna spelade bättre och vann.
Att skylla på andra är alltid bekvämt, därför görs det hela tiden och i alla sammanhang.
Det är taskiga barndomar, det är elaka chefer och fruar , förföriska kvinnor och ditt och datt.
Å, sånt skitsnack.
Det finns förstås då och då förklaringar. men det är alltid ditt eget ansvar; allt du gör, allt du ser hända, allt du kan förändra ska du förändra efter rimlig förmåga.
Det är ingen annan som har ansvar för det du gör.
Tyvärr.
Fattar du inte det, så får du gå i ditt elände.
3 kommentarer:
Så taskig barndom kan och ska skyllas på barnet då? Hur gärna du än svävar i din rosa bubbla - man kan få livslånga men som inte går att laga av det som finns i uppväxten. Allt är inte ens eget fel och man kan inte styra över allt.
Ibland är du snabb att döma andra. Just hur fel det är att skylla på andra är återkommande i din blogg. Dåligt samvete? Dåliga erfarenheter? Eller bara ett sätt att framhäva dig själv som bättre än andra?
Kanske värt en fundering?
Det jag säger är att du alltid har ansvar för dina handlingar och ditt mående, oavsett vad du varit med om. Och rosa bubblor vet jag ingeting om, betongbarn som jag är.
Snabb att döma?
Vet inte, kanhända.
Ska tänka på det.
Och ja, det personliga ansvaret är ett fundament i min syn på mig själv och livet.
Vem är förresten du som känner dig så träffad av det jag skriver?
Prova skriv i jag form istället för du form.
tex.
Jag har alltid ansvar för vad jag säger, hur jag lever och vad jag gör, endast jag kan påverka hur jag vill känna, tänka, och må.
Det är endast när jag har förmågan att ta kontrollen över mig själv, mina tankar och mitt välbefinnande och hur jag vill leva som jag kan förändra.
Det är då "du" inte blir så viktigt, det är då skulden på någon annan försvinner.
Skicka en kommentar