Promenerade hela vägen härifrån och till jobbet.
Jag ville hämta mina springskor, mina snygga och sköna asics.
Det tog sin lilla tid och det var inte utan att jag kände ett kors skava mot axeln. Man vadar genom hav av löv, det känns som om man gick i cornflakes och mjölk och det luktar förruttnelse, nedbrytning.
Väl framme på jobbet, fick jag en stor kram av nya Maria, så typiskt att det just var hon.
Så rak och tydlig.
Andra satt generade och visste inte vad de skulle säga, eller så var dom inte intresserade.
Det kan vara hur det vill.

Hämtade småkillarna och vi gick till biblioteket, fikade, lånade böcker. Biblioteket är varmt, ljust och underbart.
Bibliotek är höjden av kultur och välfärd och jag bara älskar det.

Jag är trött, så trött och ni mina läsare är trötta på att höra mig klaga, men i morgon åker jag till Göteborg, jo, det blev så.

Funderade lite på privat och personligt. Ali Esbati skriver i sin tråkiga (ska jag säga) blogg att han aldrig är privat, men däremot personlig. Skulle det privata vara hemligt eller farligt?
Kan man överhuvudtaget stryka ut det privata ur sitt offentliga ?

Nej, jag är den jag är vart jag än går och vad jag än gör.
Kanske är det fel.