29 november 2005

Mörkret är ett helvete.

När jag kliver av tåget från Ystad och vännen är det svart och kallt. Förstår så väl varför helvetet ibland beskrivs som det eviga mörkret. Mörkret är ett helvete också för mig.
Hemma i lägenheten stod TV:n på och det var tänt både här och där. Då vet jag att herr 14 varit här efter skolan och hämtat sina grejor. Särskilt som det är femman som är på. Jag tittar bara på femman när det är fotboll, men sonen följer alla mjliga serier. I småungarnas rum lyser julstjärnan med sitt orangea sken. Jag har precis städat i herr 14:s garderob fast han borde göra det själv. Curling, kanske, men jag saäger som Lars H Gustafsson: bättre med lite curling än med föräldrar som inte bryr sig. I morgon hade jag tänkt att softa först och springa sen, men istället kommer en astmatisk sjuåring hit.
Måtte han bli frisk till helgen och cupen.
Det skulle krossa hans hjärta att inte kunnna vara med.

1 kommentar:

dixi sa...

I allt mörker finns det alltid en strimma ljus.