Jag vet att jag hoppar i galen tunna (heter det så) när jag nästan spyr på alla duktiga barn till lyckade föräldrar som gör allting rätt och alltid lyckas med allt (som det verkar för mig).
Jag har egentligen ingen anledning att vara avundsjuk, jag vill ju hur som helst inte ha några andra ungar än dom jag har.
Det är bara så trist att ha en unge som mår skit och aldrig blir bra, en unge som snurrar till det för sig och dessutom, ja dessutom tror jag att det är mina kassa gener som orsakar det.
3 kommentarer:
Dom föräldrarna och barnen finns inte.
Stor kram till dig! Det är absolut inte ditt fel, så får du inte tänkta (ang dina gener). Så har jag också tänkt flera gånger men det hjälper inte hur man än vrider och vänder på det. Man mår bara dåligt av det.
Angående de duktiga barn till lyckade föräldrar, du kanske tycker jag är lite tjatig nu, men du har ju ingen aning om vad som kan drabba de senare i livet (dö av en tsunami? bilolycka? få cancer?). Det finns inga garantier för någonting.
Många av de här "lyckade" personerna lever i en bubbla och de kanske inte ens har den styrkan som krävs för att klara av krissituationer. Och alla människor har sina problem, bara det att vissa är bra på att dölja de eller förneka de.
Se det istället som att Du blir/är starkare och bättre som människa, eftersom du älskar dina barn, du bryr dig om de, du ser problemen och du sätter ord på de dessutom (tack!). Du blir bättre rustad för att göra det som är meningen att vi ska göra, dvs att leva.
Tack för alla kloka kommentarer. Ni får mig att tänka till och efter.
Skicka en kommentar