Det finns en sång med ett sextiotalsband från Liverpool som har det fåniga namnet "Gerry and the Pacemakers", som kanske har popvärldens mest hoppfulla text. Så ocoolt och halvreligiöst, men när jag hör låten så känns det verkligen som om jag inte är så ensam som man ibland förleds att tro. Sången bär också minnen från den sommar då allting vändes upp och ner och in och ut och jag var euforisk och glad, innan novembers mörker drog ner mig i sin djuphavsgrav.
You´ll never walk alone.
Inte du heller, min vän, oavsertt vad som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar