Sjuåringen kom hit klockan åtta på morgonen. Dom hade studiedag och jag är ju ändå hemma. hans hosta ger inte med sig, så mor tyckte att vi skulle gå till vårdcentralen. Sagt och gjort, jag ringde för att få en tid. Det tar tid innan man kommer fram till vårdcentralens tidsbokning och när man väl gör det, så säger dom att sonen inte "tillhör" denna vårdcentral (som ligger 500 m bort) utan en annan nere vid Gustav Adolfs torg. "Bråka inte med mig, jag vet att vi har fritt vårdsökande" säger jag då och vips får jag en tid. Tur att jag vet det här om fritt vårdsökande, men vad händer med dem som inte vet eller inte talar svenska eller så?
Vet de styrande i region Skåne att personalen på vårdcentralen närmast blåljuger?
Samma sak händer i massa olika sammanhang. jag vet att jag kan få en remiss till utredning om eventuell bokstavdiagnos när jag skall till läkaren på torsdag, men tuff skit om jag inte visste det själv eller hade någon i min närhet som visste.
Samma sak märker jag när det handlat om ungarnas dagis eller skola, man måste veta och stå på sig. Man måste kunna myndigheternas eget språk och man kan inte räkna med att få rätt ens om man har rätt, utan kamp. Detta har antagligen dessutom blivit sju resor värre i och med valfrihetsrevolutionen, som den kallas och som ändå i grunden är nånting bra.
Och så finns det dom som säger att Sverige inte är ett klassamhälle.
Men det går ju att ändra på, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar