När jag var på gamla Ullevi för några dagar sen var livet en fest. Underbar sommarkväll och underdogen spöade skiten ur de allsvenska besökarna. Inte så mycket folk, cupen rockar inte så fett, men ändå. En bit ifrån mig stod några män i min fars ålder. Dom hade tagit några öl, det gör mig inget, men det som gör nåt är att det bara kom tråkningar och skit ur deras munnar. Dom svor på domaren, på motståndaren och till och med på de "egna" spelarna. Deras damer fnittrade som tonårsbimbos.
Det är nåt jag inte fattar.
I min lilla förening snackar vi mycket om hur man skall vara som spelare, förälder och ledare. Till skillnad från vad många tror är de flesta idrottsledare inga hetsande idioter, de flesta föräldrar mycket förstående och justa. På planen däremot, kan det, ska det, vara lite tufft.
Ibland besinnar jag vilket oerhört ansvar och vilka möjligheter vi har att backa upp, rädda ungar och ha kul, men oftast är det bara - roligt.
Men att hacka på domaren är bara helt borta från dagordningen. Gör man det skall man ut från planen, Gamla Ullevi eller tränarbåset. Domarna är heroes som älskar sin sport.
Fan vet vad ölgubbarna vid sidan av mig på Gamla Ullevi älskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar