Det är inte bara svävande på moln och ljuvlig sommar och allt det där här i hemmet. Ibland knackar verkligheten på med en sån kraft att man slår hårt i sargen. Hotel Rwanda var just en sån påhälsning. Till och med sonen som är svårchockad förundrades över hur verkligheten kan vara och hur djupt de allra svagste kunde svikas av de som hade möjlighet och kraft.
Visst kan vi gråta, men ännu mer fundera: vad gör vi nästa gång eller för att det inte skall bli nån nästa gång?
Att vi härhemma kan ägna oss åt småsaker och njutningar skall vi inte skämmas för. Det är just det som är välfärd. Visst skall vi kämpa för andra och så, men inte till priset av njutning, kärlek och nöjen. Det blir ingen gladare av.
Spikar upp tavlor och ryter åt sonen som inte vill diska. Också det en verklighet som knackar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar