19 juli 2005

Ungar kan.

Det blir en timmes paus i Örebro mellan tåg och buss. Stön och stånk det är varmt och ungarna vill bara konsumera, vilket jag vägrar dem. Så vi går en tur ner mot slottet och kollar. Ungarna kastar med sina mjukisdjur och det bär sig inte bättre en att äldste sonens lilla djur hamnar ovanpå ljuslådan vid en guldsmedsaffär. "Vad skall jag göra, vad ska jag göööra?...pappa".
"Vad du skall, göra? Jo du får göra vad du vill, men inom tio minuter skall det mjukisdjuret vara i din hand?". Han fattar att det är på riktigt och funderar en stund och börjar sedan leta runt, släpar dit en gammal lastpall och sätter på tvären, resonerar, fixar och får ner det där djuret långt innan tiden löpt ut. Hans kam växer ett stycke.
Jag är ingen särskilt perfekt farsa, no way och sonen är ingen Einstein. Men ungar kan, ungar växer om man låter dem. Livet handlar om att lösa problem man ställs inför. I verkliga livet finns inga betyg och inga matteböcker. Ungar kan. Låt dem.

Inga kommentarer: